Fellmans ståndpunkt konservativ
Man kunde ha känt någon tvivel om någon del av detta som man läst i ledaren 22.11.2006 (”Säg först varför Åland ska ha egen beskattning”) var på alvar. Skojade Fellman när hon skrev:- ”…så krävs det tid i riket för att …lägga bakom sig ryggmärsreflexen att säger nej till nya krav frän ålänningarna…”?
Vad är det som var ”nya” om kraven år 2006 att Åland skall få detta som lagstiftades av själva riksdagen år 1919? Männen som då skrev om ”en mycket vidsträckt självstyrelse för Åland”, samt riksdagsledamöter som godkände dessa ord, hade (olikt från Fellman) ingen tvivel om vad själva orden betydde.
Under ryska kejsarna hade deras eget samhälle varit helt och hållet självstyrt, med – bland mycket annat – egen valuta med egen centralbank (samt egen skattebehörighet). Fellman vill veta ”vilka kostnader ett övertagande av beskattningen skulle förorsaka” och det var en vettig fråga om man tänker (som hon själv) bara inom dagens gränser.
Men frågan blir rent akademiskt om man istället tänker inom kontexten av mycket vidsträckt självstyrelse, eftersom då skulle totala kostnaderna samt totala skatter bli ålandsregeringens eget ansvar – punkt, slut.
Jag vill upprepa:- det var detta som lagstiftades 87 år sedan. Numera undrar man om ålänningarna själva egentligen vill ha detta som finska staten då erbjöd. Visst vet man att Fellman och de som tänker lika som hon inte vill ha det, och att liberala partiet blir oentusiastiskta (i bästa fall).
Och sossarna…? (ännu lite osäkert, kanske). Resten av partierna vill ha den, mer eller mindre (utan ÅF, som säger att de hellre vill ha självständighet än självstyrelse). Men den ”tysta majoriteten” bland ålänningarna…?
Orsaken varför Fellman inte skulle vilja ha en genuin självstyrelse var att hon hellre vill lita på politikerna i H:fors än i Mariehamn att styra Åland på ett skickligt sätt, trots att de förstnämda varken vet någonting om Åland eller bryr sig alls om vad ålänningarna tänker om dom.
Hon blir mer nöjd av att Åland skulle vara styrd av politiker som ålänningarna inte känner och har ingen chans alls att ha inflytande över än att vara styrd av egna politiker, som ålänningarna själva har valt (och kan vägra att återvälja om de blir missnöjda med dom). Resten av oss kanske vill veta var finns bevisen för denna så strålande skicklighet bland politikerna i H:fors som hon ser. Huvudsaken blir att Fellmans ståndpunkt var helt och hållet konservativ: hon vill inte att status quo förändras. Inte alls.
Visst vore genuin självstyrelse utmanande samt riskabelt, men syns inte Fellmans alternativ som lite tråkigt? Ålands ledare under 20-talen var inte alls blyga, när dom experimenterade med olika sorters initiativer gällande beskattningen på den tidens Åland.
Varför tvivlar Fellman att denna förmåga som utmaningen kräver skulle finnas på idagens Åland? Helt mystiskt, tycker undertecknad.
Robert Horwood
