”Felix” utsattes för djurplågeri
Ålänningar har blivit informerade via massmedierna om polisundersökningen gällande påfågeln ”Felix” från Lilla Holmen. ”Felix” attackerades på ett grymt sätt på natten den 10 juni. Någon rev bort hela hans stolta stjärttäckare. Polisens förundersökningsledare säger att man inte ännu har någon misstänkt för misshandeln trots flera spår under analys.
Man skrev genast efter det fruktansvärda dådet bland annat att polisens brottsrubricering blev djurskyddsföreteelse och lindrig skadegörelse på egendom. Det är fel! Den senaste förändringen i den åländska djurskyddslagstiftningen gällde delningen av begreppet djurplågeri till tre olika kategorier/svårighetsgrader.
Djurskyddsföreteelse beskrivs som underlåtenhet att följa bestämmelser av mera administrativa bestämmelser, så som tillståndskrav, anmälningar, rapportering och bokföring. Så fort brottet drabbar själva djuret mot dess välmående och hälsa, är det fråga om djurplågeri.
Djurplågeri finns i lagen på två kategorier: djurplågeri och grovt djurplågeri. Här definierar man skillnaden i lagens förarbeten (motivationer som skrivs ner när lagen förbereds och stiftas) så att det är fråga om djurplågeri då själva djuret skadas och det orsakas av bristande kunskaper i djurskötsel, lat engagemang eller slarv. Grovt djurplågeri är det om man medvetet angriper djur för att skada och/eller orsaka smärta.
Det torde vara självklart att i ”Felix” fall är det fråga om grovt djurplågeri.
Polisen jobbar med fallet, men i princip borde det bli mera intensivt utredning och högre straff ju allvarligare brottet är och ju högre i skalan brottsrubriceringen hamnar. Det är svårt för polisen att känna allt i de många specialområden lagstiftningen täcker. Efter senaste val skickade jag till landskapsregeringen ett förslag om att bilda en djurskyddsdelegation. I delegationen skulle delta olika parter i djurskyddsärenden: domstol, åklagare, polis, ÅMHM-veterinär samt till exempel Djurskyddsföreningen, Producentförbundet, Katthjälpen.
Delegationen skulle inte ta hand om enskilda fall, ty dessa ska enligt gällande lag suveränt behandlas av domstol, åklagare, polis och veterinär. Delegationen skulle diskutera djurskyddet principiellt, söka lagtolkningar (så kallade prejudikat) samt föreslå smidiga och effektiva samarbetsformer. Djurskyddsdelegationen kunde också fungera som kunskapsbank, följa forskning om djurens beteende och välfärd samt ta fram litteratur, arrangera studietillfällen och informera allmänheten.
Tyvärr blev det kalla handen till förslaget, djurskyddet lär fungera väl på Åland, men man kunde väcka förslaget igen med bakgrund om alla incidenter som dyker upp i våra massmedier.
Det viktigaste är dock det förebyggande! Det vill säga att var och en har respekt för djuren, som levande varelser och individer lik människan själv. Det finns mycket att förbättra här, så som smitningen från påkörningen på hunden ”Wilma” nyligen bevittnar om.
RAULI LEHTINEN
PENSIONERAD VETERINÄR
