Färre arbetsplatser i skärgården!
Ålands landskapsregerings besparingsåtgärder minskar dramatiskt antalet landskapsfinansierade arbetsplatser i Ålands skärgård.
Med rubriken ”Åva-Jurmo upphandlas” kan man läsa i Nya Åland att man bjuder ut linjen på totalentreprenad. Jag är bestört! Utöver att vi redan sett vad entreprenad betyder i gammalt tonnage och privata bolag som anställer folk på gränsen till det lagliga, så mister 6 personer jobbet, varav de flesta bor i skärgården.
Trafikministern menar att dessa kommer att omplaceras, jag är inte helt säker på att de lyckas med alla och lika fullt försvinner 6 arbetsplatser. Redan tidigare har försöket med att plockat bort tre kockar vad jag förstått misslyckats, nu försöker man i stället trixa för att gå runt avtal.
Det är lika pinsamt som att Landskapsregeringen försöker privatisera för att slippa undan rådande avtal. Varför jobbar man inte tillsammans med facket för att ta fram långsiktiga lösningar? Facket och de anställda har under årens lopp haft många goda idéer till förbättringar och besparingar som inte tagits tillvara, med den här konfrontationspolitiken kan det inte komma något gott av, den bara oroar och är destruktiv.
Vad det gäller bevarandet och utvecklandet av arbetsplatser så har facket och Landskapsregeringen ett gemensamt intresse, ta fast i det och arbeta tillsammans i sann nordisk välfärdsanda.
Redan tidigare har vi mist många arbetsplatser, 6 arbetsplatser försvann i och med att skärgårdspoliserna fick sin huvudstationering i Mariehamn. Med nedläggning av Sjöbevakningsstationerna i skärgården har en mängd arbetsplatser försvunnit. Tittar vi framåt så har trafikministern för avsikt att privatisera en linje till Åva – Osnäs, då försvinner ytterligare runt 15 arbetsplatser.
Det står helt klart att Landskapsregeringen monterar ned möjligheterna att bo och leva i skärgården, försämringar av trafik och minskning av arbetsplatser är två viktiga grunddelar för möjligheterna att fortsättningsvis ha en levande skärgård. För även om skärgården har en hög egen anställningsgrad så behövs också offentliga arbetsplatser här liksom på centralorten.
Märkligt är att de två ministrar (trafik och finans) som borde ha kunskap om vilka drastiska följder deras åtgärder har inte säger ifrån, dagens nedskärningar får alltför stora konsekvenser på många plan för en redan sårbar och kämpande region.
Det är bara att hoppas på att privatiseringen av trafiken faller på eget grepp, enligt uppgift är det väldigt svårt att finna tonnage som passar.
Mia Hanström
Kumlinge
