Färjtrafikens pionjärer
Mariehamnskännaren, förre stadsarkitekten Folke Wickström avled den 26 mars i år. Nedanstående debattartikel arbetade Wickström med veckorna innan han dog. På anhörigas begäran publicerar Nya Åland texten postumt.
”Ett minnesmärke över den moderna åländska färjsjöfartens pionjärer Gunnar och Ellen Eklund.” Så beskrivs det monument som skall resas i Mariehamns huvudesplanad. Det blir minnesmärket över en epok, den officiellt sanktionerade historieskrivningen.
Jag har försökt läsa in mig på Viking Line. Rederiets 10-, 25- och 50-årsjubileer har firats utgående från året 1959 d.v.s. året då Rederi Ab Vikinglinjens Viking den 1 juni startade färjtrafik på rutten Sverige-Åland-Finland. Rederiet hade hållit konstituerande möte den 31 mars samma år varvid Henning Rundberg utsetts till VD. Det är han som talar till de 100 gästerna på premiärturen.
Med 89 av rederiets 300 aktier var han den största ägaren. Algot Johansson hade 49 st. och Gunnar och Ellen Eklund 29 st. Rundberg fungerade som verkställande direktör från starten till 1968. Två år tidigare hade rederiets namn ändrats till Solstad medan Slites, Vikinglinjens och Ålandsfärjans samtrafikbolag övertog namnet Vikinglinjen och satte Ab efter.
1967 hade aktierna i Rederi Ab Solstad sålts till Sally, vilket kan ha haft med Henning Rundbergs hälsotillstånd att göra. Han drabbades av ”slaganfall” några år före sin död 1973.
Det är alltså Henning Rundberg som är den åländska färjtrafikens pionjär, tillsammans med Gunnar och Ellen Eklund.
Redan 1913 gav Cassel och Åsbrink ut en broschyr om en transitoled via Kapellskär till Åbo. 1954 berörde tidskriften Motor önskvärdheten av bilfärjor mellan Sverige och Finland.
Likafullt får man t.ex. av Matts Dreijers memoarer från 1984 intrycket att kommunalfullmäktige i Väddö och han själv sommaren 1958 är färjtrafikens idékläckare. Också Algot Johansson har deklarerat att han tidigt insåg nyttan med färjtrafik.
Man får inte heller glömma att gotlänningen Carl Bertil Myrsten tillsammans med hustrun Britt-Marie i slutet av 1958 rekognoserade trafikmöjligheterna Sverige-Åland. Det året gjorde familjens Slite en invikning till Mariehamn. Och han startade bilförande trafik följande år, bara fyra dagar efter Vikinglinjen. Resten är trafikhistoria.
En månad efter Henning Rundbergs död (1973) döps Aurella i Hamburg med många gäster och tal. I tidningsreferatet från tillställningen nämns inte Rundberg med ett ord. Det förefaller som om han då redan under flera år behandlats som betydelselös trots att de flesta historieförfattare kallar kaptenerna Rundberg och Eklund för färjtrafikens pionjärer.
I Mariehamns 100 – årshistorik som utkom 1962 sägs: ”Under våren 1959 hade ett åländskt färjföretag, Rederiaktiebolaget Vikinglinjen, bildats med sjömännen Henning Rundberg och Gunnar Eklund i spetsen.”
Gunnar Eklund säger i en intervju för 25-årshistoriken: ”Under lång tid i sjuksäng tänkte jag igenom färjplanerna. När jag senare informerade vännen och sjökaptenen Henning Rundberg i Jomala Torp om mina planer kretsade också hans tankar i likartade banor. Det blev upptakten till färjtrafiken över Ålands hav.”
Viking Lines digra 50-årshistorik av Pär-Henrik Sjöström från 2009 upptar en lång rad uppgiftslämnare, dock ingen, vad jag kan se, från den rundbergska sidan.
I boken Färjefart från 2012 med Kasper Westerlund som redaktör sägs ”Initiativtagaren Gunnar Eklund…”. Det förefaller således ganska uppenbart att ju mer tiden går efter kapten Henning Rundbergs död desto mer faller han i skuggan av Eklund.
När jag i dag googlar på Viking Line dyker två namn upp: Henning Rundberg och Gunnar Eklund. Går jag vidare på Rundberg står det att han och Gunnar Eklund grundade Vikinglinjen.
Efter ett klick på Gunnar Eklund läser jag: ”1959 händer det någonting, en ålänning och gammal sjökapten vid namn Gunnar Eklund fick idén om att starta en regelrätt färjetrafik mellan de två länderna och Åland.” Inte ett ord om Rundberg.
Nästa år fyller Viking Line 60 år. Jag lyfter på hatten för Viking Seniorerna som vill hylla sin tidigare chef, att de glömmer en av pionjärerna är mänskligt. Men i stadens beslutsprocess är det något fel.
Vid utsmyckningen av våra parker och torg med statyer och monument räcker inte subjektivt tyckande. I beslutsgången måste naturligtvis också beaktas såväl de estetiska som de historiska aspekterna, och minst lika viktigt, de principer som skall gälla för resande av privata monument på allmän plats.
Har ingen besvärat sig att kolla fakta? De är lättillgängliga i stadsbiblioteket.
Vad är det som händer i vår stad medan tystnaden blir allt djupare, och allt gåtfullare.
FOLKE WICKSTRÖM
Litteratur:
1959 Ålandstidningen
1962 Mariehamns stads historia 1911-1961
1984 Genom livets snårskog, Matts Dreijer
1984 Viking Line 25 år
1986 En man och hans linje, Gunnar Eklund 70 år, Viking Line
2005 Viking Line i backspegeln, Thor-Alf Eliasson
2009 Vägen över havet (Viking Line 50 år), Pär-Henrik Sjöström
2012 Färjefart, Kasper Westerlund
