Får jag kalla dig idiot?
Jonas Bladh skriver i sin ledare Demokrati och ”demokrati”: ”Men, säger då den invandringskritiske, vi blir kallade det ena och det andra och få vågar ta debatten. Ja, det är så debatt fungerar. Man för fram sin åsikt. Människor av annan åsikt säger emot. Det kallas också yttrandefrihet.”
Jag tror att Bladh har blandat ihop regler om yttrandefrihet och förtal. Skulle det vara så att reglerna om yttrandefrihet var absoluta skulle det inte behövas regler om förtal och ärekränkning eftersom då allt skulle falla inom yttrandefriheten. Nu vet ju i princip alla att det inte är så. Folk vet att det finns regler om förtal och deras blotta existens visar att de alltså ”vinner” över reglerna om yttrandefriheten. Det vore ju också orimligt om man fritt kan smutskasta andra personer utan påföljd.
Min fråga är då: Har jag då enligt Din uppfattning yttrandefrihetens rätt att kalla Dig för en idiot, med den enda motiveringen att jag tycker att Du är en idiot?
Bladh har i alla fall denna gång granskat vårt korta partiprogram, Han skriver ”så hittar vi en del floskler som kan hittas på alla partiers hemsidor (ekonomin i landskapet skall vara i balans… ”
Må vara att det uppfattas som en ”floskel”, men då missade tydligen Bladh att jag lämnade in tre motioner med avsikt att sänka lagtingets löner, regeringens löner och kostnaderna för renoveringen av lagtingsbyggnaden. Kan man kalla motioner för floskler? Skillnaden mot de andra partierna var kanske att ingen av dem ville understöda förslagen.
Men ordet ”floskel” kanske inte riktigt stämmer in i vårt fall?
Sen skriver Bladh även följande om Åländsk Demokrati ”Vi vill införa en noll-tolerans mot dagens åsiktsfientlighet”. Och ”Vi vill införa befogade inskränkningar för lärare, andra tjänstemän och Public Service Radio i att utnyttja sin maktställning mot sina åsiktsmotståndare med sina politiska åsikter”.
Intressant. När man i förra regeringsprogrammet skrev att man skulle ha noll-tolerans mot rasism, så var det inget problem för Bladh. Men när vi föreslår noll-tolerans mot åsiktsfientlighet, så blir det problem? Ser inte Bladh det som att bakbinda yttrandefriheten?
Bakgrunden till dessa delar av programmet var att vi före valet fick reda på att en lärare, som var uppställd för ett annan parti, använde våra insändare i undervisningen. Så långt inget problem. Men hon passade på att förolämpa oss bl.a. genom förklenande beskrivningar av vår intelligens, och hon ville att eleverna skulle skriva hypotetiska elaka insändare mot oss.
Min personliga åsikt är att denna lärare gick över gränsen för vad en lärare får göra. Vad tycker Bladh om detta? Den unga eleven, som berättade detta för mig tyckte inte att det var korrekt gjort.
När det gäller media, så hade vi den situationen före valet att man systematiskt och regelbundet tillfrågade de andra partierna om vad de tyckte om det nya rasistiska/främlingsfientliga partiet.
Vi fick inte i bemöta detta påstående. Och, som Bladh själv vet, så förkortades mina svarsinsändare ett flertal gånger med hänvisning till att de var rasistiska. Dvs då jag ville ge exempel på företeelser som diskuterades så kallades exemplen ”rasistiska” enligt er definition. Alltså begränsade ni yttrandefriheten.
Men invektiv skall alltså godkännas med hänvisning till yttrandefriheten enligt Bladh. Hur motiverar Bladh detta?
Så som jag skrev i min förra replik: ”Syftet med anmälan var enbart att få en saklig debatt. Inte på något sätt att begränsa debatten i övrigt.”
Och som förtydligande så är det alltså inte yttrandefriheten jag på något sätt vill inskränka. Alla skall få säga sin åsikt. Men det bör då också gälla alla.
Stephan Toivonen
Svar: Självklart har också yttrandefriheten begränsningar, och de begränsningarna utgörs av grunderna för demokrati. Att alla människor är lika mycket värda, till exempel. Nu åligger det polis, åklagare och domstol att avgöra om det är förtal att säga att Stephan Toivonen är rasist. Det blir en intressant process att följa, den kan ju till och med få resultatet att rättsväsendet säger att Toivonen de facto är rasist.
Men huvudfrågan i mitt inlägg handlade inte om detta, utan om Åländsk Demokratis och Toivonens uppenbara vilja att begränsa yttrandefriheten utöver de begränsningar som redan finns. Specificerade yrkesgrupper ska tystas. Att man dessutom vill införa vad som närmast kan beskrivas som en politisk bedömning av ”åsiktsfientlighet” är än mer skrämmande, och för tankarna mer till de lagar som är så omdebatterade i Polen och Ungern, än till ett modernt demokratiskt samhälle.
Att Toivonen sedan försöker blanda bort korten med att jämställa detta med att landskapsregeringen vill ha nolltolerans mot rasism, något som ligger helt i linje med demokratiska värderingar, gör knappast saken bättre.
Jonas Bladh
Chefredaktör
