DELA

Familjen vet bäst

Några åländska politiker har lyft fram den isländska modellen för föräldraledighet som någon form av önskvärd modell för oss. Också rikspolitikern Stefan Wallin (sfp) lyfte år 2010 fram en lösning som kunde baseras på den så kallade isländska 6 6 6-modellen. Enligt honom skulle sex månader av föräldraledigheten reserveras för mamman, sex månader kunde föräldrarna dela på sinsemellan och sex månader skulle vara öronmärkta för pappan.
Den modellen stöder jag inte. Det måste vara en större andel som är valfri.

Jag delar däremot helt Wallins syn på att ett barns födelse på ett avgörande sätt förändrar familjens vardag och att det är bra att båda föräldrarna får möjlighet att i lugn och ro lära känna en ny familjemedlem och vänja sig vid den nya livssituationen. Jag tycker också att det är bra att uppmuntra och underlätta båda föräldrars möjlighet att ta ett självständigt vårdnadsansvar för sina små barn och därigenom också ge barnet möjlighet att knyta an till båda vårdnadshavarna.
Därför stöder jag det lagförslag som landskapsregeringen lagt fram om ändringar i barnomsorgs- och hemvårdsstödslagstiftningen relaterade till faderskapspenningen.

I lagförslaget innefattas i begreppet ”pappa” även adoptivfäder samt den andra parten i ett registrerat partnerskapsförhållande där denne har adopterat sin partners barn. Den nya lagen möjliggör att faderskapspenning kan betalas ut under en längre period än tidigare och ledigheten blir mer flexibel. Vårdnadshavare förlorar heller inte sin faderskapsledighet fastän familjen får ett barn till.
Tidigare har man gått miste om sin s.k. ”pappamånad” om man inte hunnit ta ut den innan familjen börjar få föräldrapenning för följande barn. I och med den nya lagen stärks även rätten att ha kvar sin barnomsorgsplats under och efter den tid faderskapsledigheten tagits ut.
Ytterligare vore det bra med förändringar som gör att arbetsgivarna delar på det befintliga kostnadsansvaret för vårdnadshavare vid föräldraledigheter, oavsett vilken av föräldrarna som är ledig. Det skulle ge ännu mer uppmuntran och stöd för båda föräldrar att ta ett självständigt vårdnadsansvar.
Ovanstående åtgärder stöder arbetet för ett mer rättvist, jämlikt och jämställt samhälle. Men att gå in för den isländska modellen tycker jag är för långtgående och ett för stort ingrepp i familjens bestämmanderätt.

Jag anser i huvudsak att det är individen och familjen som vet bäst vilken omsorgsform som är bra för familjen och barnet, inte politiker och tjänstemän. Vår uppgift som politiker är att skapa flexibla lösningar och ge valmöjligheter som passar varje barnfamilj och ge föräldrarna möjlighet att kunna jobba eller studera med en trygg vetskap om att barnet tas om hand på bästa möjliga sätt.
Det ska finnas många valmöjligheter så att man kan välja något som passar just sin egen familjs situation. Vi ska däremot inte styra valet för mycket från samhällets sida.
Petri Carlsson (M)
Lagtingsledamot