DELA

Fakta om fornminnesdebatt

Nina Fellmans ledare om fornminnestvisten torsdagen den 27.1 är så uppseendeväckande att jag måste ge ett par kommentarer. Hon skriver bla:
”All rim och reson tycks för tillfället ha lämnat Ålands lagting, åtminstone när man diskuterar fornminnen. Och hur är det möjligt att så många lagtingsledamöter och ministrar, som sannerligen borde ha bättre förstånd, står i lagtingets talarstol och gisslar sina tjänstemän för att de följer lagen?”.
Problemet är ju det rakt motsatta, dvs att lagen inte följs och det måste få påtalas i den lagstiftande församlingen, utan att någon ledamot beskylls för bristande förstånd. Varför tar inte en ledarskribent reda på fakta innan man sätter sig ner och skriver, jag förstår nog kopplingarna både politiskt och vänskapligt men ändå. Texten är direkt oseriös.

Lagtinget var tvunget att lagstifta om att hela registreringen av fornminnen skulle tas om från början pga att det bristfälliga och godtyckliga register som fanns inte var rättssäkert.
I stora utskottet som under min ledning redde upp frågan sades bla så här. ”Enligt utskottets mening finns det ingen orsak att försämra skyddet för fasta fornlämningar men lagstiftningen behöver kompletteras för att tillgodose fastighetsägarnas berättigade och grundläggande rättigheter på ett bättre sätt.”
Det är ju något som i ett borgerligt samhälle borde ha ett visst värde dvs att markägarna också har rättigheter.

Låt mig återge det nya i paragraf 2 i fornminneslagstiftningen
Fastighetsägare skall ges tillfälle att bli hörd innan anteckning i det register som nämns i 2 mom. görs om initiativet till anteckningen har tagits av landskapsregeringen.
Landskapsregeringen skall göra en skriftlig anmälan till fastighetsägaren när anteckning i registret gjorts.
Fastighetsägare har rätt att framställa skriftligt rättelseyrkande hos landskapsregeringen inom 30 dagar från delfåendet av anmälan om registrering om anteckning i registret anses vara felaktig. Landskapsregeringen kan också på eget initiativ rätta felaktig anteckning i registret, varvid fastighetsägare skall ges tillfälle att bli hörd innan rättelse görs.

Paragrafen fick denna utformning för att markägare skulle veta vad som riktigt skedde på deras egendom, något som inte varit fallet dittills. Lagen trädde i kraft våren 2006 och gav förvaltningen 2 år på sig att få ordning på saker och ting. I sista minut våren 2008 började det gå ut brev från museibyrån till markägare där de uppmärksammades på att fornminnen hade registreras på deras marker.
Alltså förvaltningen hade ”glömt” att fastighetsägare skall ges tillfälle att bli hörd innan anteckning i det register som nämns i 2 mom görs. Nog var det ju för bedrövligt med tanke på hur inflammerad fornminnestvisten varit att förvaltningen inte kunde göra det rätt och att det igen visade sig att det inte finns någon politisk styrning på det här. Undertecknad fick igen skriva ihop ett spörsmål, som LR bla besvarade så här den 20 mars 2008.
”Landskapsregeringen konstaterar vidare att förvaltningen inte har hanterat frågan på sätt som lagstiftaren avsett. Det har vidare framkommit att fornminnesregistret innehåller bristfälliga och till och med felaktiga uppgifter. I syfte att efterleva lagstiftarens avsikter, kommer registreringsförfarandet att göras om.” Och allt arbete fick göras om ifrån början igen.
Nu 5 år senare har vi fortfarande inte kommit så mycket längre. Den politiskt ansvariga ministern Britt Lundberg sa i den senaste debatten att hon ”inte kände igen ett ord” när jag återgav ovanstående. Och därför står vi där vi står.
Det finns också inom det här området ingen politisk styrning det är bara när oppositionen lyfter upp frågan eller när markägare blir så förtvivlade att de erbjuder hela sin egendom till landskapet som livstecken ses.

Vi har samtliga partier enats om att jobba för att utveckla självstyrelsen avsevärt enligt en ramlagsmodell framöver. Inser inte ledarskribenter och regeringspartierna svårigheten att få den åländska befolkningen med på ett sådant projekt när regeringen inte ens klarar av en sådan sak.
Det är ju ingen månresa vi talar om utan sist och slutligen ganska enkla saker som inte sköts.
Anders Eriksson
Ålands Framtid