Exploatering ger levande skärgård
Skärgården förknippas med vatten, vårjakt, sommarfester och dyra samhällslösningar. Det sistnämnda går att ändra på!
Om man glömmer bilden av hembygdsmuseum och faktiskt börjar med en viss exploatering av skärgården kan den bli en levande del av det åländska landskapet. Genom lagstiftning kan man ge skärgårdsborna själva möjligheten att utveckla skärgården.
1. Näringsrätten. Ge utomåländska företag rätt att idka näring på Åland. Då har vi åtminstone en liten chans att ett fastländskt företag utlokaliserar en del av verksamheten i skärgården eller flyttar hit helt och hållet. Då slipper vi även problemet med ”bulvaner” eller ålänningar som går med i en styrelse bara för syns skull.
2. Jordförvärvslagen. Gör det ännu lättare för icke-ålänningar att förvärva mark och bostäder på planerade områden. Folk från fasta Åland vill inte ens ha stuga i skärgården p g a att det är jobbigt att resa med färja. Det är deras rättigheter vi skyddar i jordförvärvslagen. Ändå finns ett intresse från icke-ålänningar att flytta till skärgården, men lagarna hindrar dem att göra det fullt ut.
Dessa åtgärder förutsätter naturligtvis att skärgårdsborna välkomnar inflyttare.
Det är även nödvändigt att effektivera skärgårdstrafiken. För norra skärgårdens del finns förslag på nytt färjfäste i Bärö/Kumlinge. Detta skulle göra rutten kortare för Norra linjen. Linjen Åva -Osnäs skulle ändras till Åva-Heponniemi, ett tjugo minuter längre färjpass.
Fördelen med detta skulle vara att bilvägen till Åbo skulle bli kortare, man slipper de dåliga vägarna på Vartsala och väntetiden vid vajerfärjan mellan Kivimaa och Vartsala. Heponniemi kunde fungera som hamn för flera linjer och Åland skulle bindas ihop med Skärgårdens Ringväg.
Nina Smeds
liberal lagtingskandidat nr 111
