EU-utanförskap riskerar åländskt jordbruks existens
I Birgitta Bergmans framtidsvision av Åland så har vi blivit av med EU:s bidragshysteri och jordbruket blomstrar på Åland. Med det vill tydligen Ålands framtids partisekreterare säga att det åländska jordbruket idag inte blomstrar och att EU:s bidragspolitik är ett hinder för detta.
En annan slutsats som man möjligen kan dra av Bergmans framtidsdrömmar är att hon förespråkar ett EU-utanförskap för Åland. Om så är fallet riskerar Åland framtid det åländska jordbrukets existensvillkor.
Under ett besök på Isle of Man i början av juli fick jag en hel del intressant information att fundera över. Isle of man står utanför EU, har egen skattebehörighet och har rätt stor formell beslutandefrihet eftersom ön ligger direkt under ”kronan” och är oberoende av regering och parlament i London.
Men det betyder inte per automatik att man har någon större politisk och ekonomisk frihet att i praktiken besluta själv. I fråga om jordbruket kan man bara exportera sitt överskott till EU under förutsättning att man uppfyller alla EU:s jodbrukspolitiska villkor. Det betyder bland annat att man slaviskt måste följa de stödregler som gäller EU:s medlemsländer.
Parlamentet i Douglas på Isle of Man kan således varken anpassa eller gynna sina jordbrukare på fördelaktigare villkor än vad fallet är inom EU. Det egna handlingsutrymmet är med andra ord en ren illusion. För Isle of man likaväl som för Åland är jordbruket en viktig fråga för kultur- och naturlandskapet.
Jag utgår ifrån att medborgarna vill att landsbygden med odlingar och boskapsskötsel skall fortleva. För att jordbruket skall kunna överleva inte bara regionalt, nationellt och globalt krävs en gemensam jordbrukspolitik både på EU-nivå och globalt.
Det som oroar på EU-nivå är att de ekonomiska stöden bidrar till ett jordbruk som utarmar jorden, förgifta grundvatten och övergöder vattendragen. Här borde EU:s bidragspolitik till jordbruket ändras för att stöda ett jordbruk som tar större hänsyn till naturens kretslopp. På det globala planet är det viktigt att de fattiga ländernas jordbruksprodukter inte konkurreras ut av de rika ländernas exportstöd och skyddstullar.
Sådana förändringar är viktiga för att minska klyftorna mellan fattiga och rika länder samt med hänsyn till miljö och natur i länder med högt drivet konventionellt jordbruk. Men till dess är det med tanke på det åländska jordbrukets bästa nödvändigt att Åland är med i EU och kan göra sin röst hörd via producentorganisationer och andra intressebevakare i Helsingfors och Bryssel.
Att minska bidragen är säkert möjligt. Efterfrågan på rena livsmedel som odlats på ett naturenligt sätt vill konsumenterna givetvis ha. Stödet borde därför favorisera ekologiskt odlade produkter framom produktion som hotar miljön och människors hälsa.
Barbro Sundback (s)
