DELA

EU-utanförskap mera givande för allmänheten

Efter att ha läst Barbro Sundbacks insändare i måndagens Nya Åland har jag vissa funderingar vad gäller hennes syn på EU-medlemskapet för Finlands och Ålands del.
1. Eftersom hon har tagit upp jordbruket som den enda saliggörande näringen, som inte klarar sig utan bidrag varje år, som dessutom byter näringsgren när den förra gått i konkurs, undrar jag hur många bidrag BS tycker är rimligt att betalas ut och vem som står för alla dessa bidrag, som ingen annan än bidragstagaren har någon nytta av?
2. Hur är det möjligt att ingen jordbrukare fick något bidrag förr, men klarade sig i genomsnitt väldigt bra ändå?

3. Det åländska jordbrukets existensvillkor borde knappast ändrats till det sämre med de möjligheter som finns maskinellt och ekonomiskt, dessutom finns allehanda hjälpmedel som tänkas kan, däribland lite bekämpningsmedel som nog borde testas litet grann ibland.
4. B. Sundback skrev om Isle of Man. Efter att ha läst summelsariumet blev jag inte klokare än att ön inte har större beslutsfattanderättigheter än vad Åland har och att ön slaviskt måste följa EUs jordbrukspolitiska villkor, som dessvärre gäller alla medlemsländer. Ja, vad blir man för klokare av det? Tror jag inte behöver förklara det noggrannare, alla måste inse fakta – och helst i tid.

5. Natur– och kulturlandskapet har tidigare gått väldigt bra utan EUs inblandning, precis liksom jordbruket och alla andra näringar som till exempel skogsbruk och sjöfart, båtbyggnad, isbrytare, fiske, turism, banking med mera, men hur håller det på att gå nu? Bankerna slås ihop, olika företag likaså och var och varannan klagar på den dyra levnadsstandarden.
Månntro Finland har litet stora utlandsskulder, månntro EU är den stora utsugaren. Och vem betalar bidragen – inte är det jag och kommer aldrig att bli. Men det finns ett bot; ha aldrig pengarna på banken utan investera i något annat.
Något positivt från Bryssel har man inte hört på länge, undrar vad dom gör. Litet mera information skulle inte skada.
6. Export och import gick förträffligt bra före inträdet i EU, men nu tycks det vara EU som bestämmer reglerna och tar hand om pengarna, något överskott som skulle Finland och Åland via EU kan man se sig i månen efter.

8. Till sist
B. Sundback, tycker du att Finland och Åland hör till de rika länderna numera och att till exempel Åland skulle få sin röst hörd i EU-parlamentet, vare sig det gäller producentorganisationer i Helsingfors, intressebevakare eller andra uppstickare gällande brysselaffärerna – i så fall får du nog vänta länge.
Agneta Jansén

Redaktionen har gett Barbro Sundback möjlighet att besvara insändaren Hon skriver:
– Det åländska och finländska jordbruket var kraftigt subventionerat av finländska staten före EU-inträdet. Efter 1995 har det finländska och åländska jordbruket fortsättningsvis mottagit betydande bidrag. Också särskilda bidrag på grund av Finlands nordliga läge. Detta har finländska och åländska producentorganisationer kunnat påverka.
– Isle of Man hör inte till EU. Trots det måste de följa alla EUs begränsningar i sin jordbrukspolitik. Att hysa planer på att ställa Åland utanför EU är med andra ord ett riskprojekt särskilt för det åländska jordbruket. Den minutiösa kontrollen beror på att ”fusket” är rätt omfattande. Men vill vi ha en levande landsbygd är det säkrast att Åland är med i EU, med allt det för med sig på gott och ont.
Barbro