DELA

Ett splittrat Åland

Förr hade man olika politiska meningar om vilka vägar som bäst skulle för Åland framåt.

I dag har man i stället flyttat fokus på frågor som egentligen inte berör Åland på samma sätt, men som söndrar och splittrar invånarna i två läger.

Och kyrkan , som jag tidigare betraktat att skall vara en enande faktor i olika sammanhang, går nu i bräschen för splittringen, genom att aktivera sig i listor där folk får redovisa sina ståndpunkter i frågan.

Jag tänker på flyktingfrågan.

En fråga som berör oss alla, men som inte borde splittra Åland i två läger, där de betraktas som goda ålänningar som vill att vi skall ta emot fler flyktingar från krigshärjande områden, och de betraktas som onda, som i stället vill bidra med pengar till mat och mediciner på den plats där flyktingarna befinner sig just nu.

Man tycker att hjälp till nödlidande människor inte borde vara en splittrande faktor, utan att man i stället skulle kunna enas om vad som är bäst för dem det berör, det vill säga flyktingarna.

I stället har man gjort en åländsk politisk fråga av det hela, där människor tvingas att ta ställning till något som man egentligen inte vet konsekvenserna av, eftersom vi på Åland inte på något sätt kan påverka det som händer i de krigförande länderna.

Eller om de människor som tas emot här som flyktingar, egentligen är så intresserade varken av att bo här i längden, eller integreras i det åländska samhället samt följa de regler och lagar som styr våra liv här.

Viljan att hjälpa är stor bland oss alla, men den tar sig olika uttryck, och det borde ses som ett plus, i stället för nu, som ett minus.

Och absolut inte vara en fråga där människor delas upp i olika kategorier, beroende av deras åsikter.

Om ålänningarna vill engagera sig i kriget i Mellanöstern, borde de i stället på ett internationell plan lyfta frågan hur man skall få ett slut på detta krig, som mest drabbar civilbefolkning i fråga om död och materiell förstörelse, och i mindre omfattning tycks drabba krigsherrarna själva.

Men man kanske inte skall lyfta fram Åland som någon exempel på ”fredens öar”, med tanke på hur man idag på Åland behandlar människor med olika åsikter än man själv omfattar.

USA har nyss röstat fram en ny president, Trump, ett val som förvånat många av oss, och alla undrar nog vad det var som fick folk att rösta på honom?

Svaret är ganska enkelt. Han påstod sig vara som en av folket, och han talade också om att ena Amerika. När har en åländsk politiker talat för att ena Åland?

Om någon någonsin gjort det, så har det i så fall gått mig förbi.

Kanske dags att de åländska politikerna börjar tala om att ena Åland, i stället för att så split och splittring.

I annat fall kan nästa val bli en chock för många etablerade politiker.

Runa Lisa Jansson