Ett oengagerat ledarskap
Runa Lisa Jansson tangerar med sin insändare (24.10) en angelägen fråga, nämligen behovet av att förnya landskapets tjänstemannalag. Lagen stiftades år 1987. Det är inte bara reglerna för tjänste-män på prövotid som borde ses över utan en hel del annat också. Till exempel otyget med upprepade så kallade snuttanställningar utan grund. Behovet av en reform har varit uppenbart i 20 år.
Nu är det alltså så att om arbetsgivaren ingenting gör före prövotidens utgång så upphör anställningen automatiskt. Vad borde arbetsgivaren då göra? Jo, så snart tjänstemannen under den 3-6 månader långa provperioden visar att han eller hon lämpar sig för uppgiften borde arbetsgivaren utnämna personen i fråga till ordinarie innehavare av tjänsten. Eller, i motsatt fall, när tjänstemannen inte fyller måttet, säga upp honom eller henne. Om arbetsgivaren inte är nöjd med tjänstemannen bör han åtminstone i god tid informera denne om att en utnämning inte kommer att bli aktuell.
Men det är alltså inte bra att lagen möjliggör ett passivt förhållningssätt hos arbetsgivaren. Det gynnar bara ett fegt och oengagerat ledarskap.
I senare arbetslagstiftning såsom statens tjänstemannalag (1994), lagen om kommunala tjänsteinnehavare (2003; tillämpas även på kommunala tjänstemän i landskapet) och arbetsavtalslagen (2001) är saken ordnad tvärtom. Om arbetsgivaren inte häver anställningsförhållandet under prövotiden, övergår detta i en fast anställning. Här kan arbetsgivaren alltså inte dra sig undan utan måste agera aktivt om han inte är nöjd med den prövotidsanställde.
Jörgen Erlund
Godby
