DELA

Ett gränslöst samhälle?

Ännu en bit av paradiset försvann i Oslotrakten under det senaste dygnet. Chockvågorna sprider sig över världen och går på djupet. Det öppna samhället är återigen ifrågasatt. Trygghet och frihet är varp och väv för oss alla.
Men gång på gång ser vi att det i denna väv sitter det mal och löss som inte vill mångfald, inte vill öppenhet, inte tolererar förändringar. Dessa ser alla rörelser som rörelser mot deras egen trygghet och de slår blint omkring sig när de känner sig hotade.
Inför höstens val till kommun- och landskapsfullmäktige bör frågan om hur Åland skall vara, och förbli, ett öppet samhället finnas högt på dagordningen.

Ofta erbjuder den partipolitiska jargongen svepande påståenden i stil med: ”Vi vill ha ett Åland för alla”. Men denna vackra fras är till intet förpliktande en dag som denna. Det är en norsk medborgare, en norsk traditionalist, en banérförare för historiska norska värderingar som prickskjuter barn på sommarläger.
Det är fienden på insidan som i grunden slår mot det egna samhället och som skapar hysteriska krav på ökade gränser, ökade övervakningar, ökade stryptag om individerna i samhället. Han vill inte ha ett Norge för alla. Bara ett Norge för somliga. Den tendensen finns ju också på Åland. Ett Åland för bara ”ålänningar”, vad det nu är.
Men termen ”ett Åland för alla måste” måste kvalificeras och ges ett innehåll. Annars är det snömos. Finns det ålänningar vill ha trafficking ligor som säljer kvinnokönet som handelsvara på fartyg i åländska vatten?
Vem vill lämna utrymme för drogberoende ålänningar som säljer droger till åländska skolbarn för att vidmakthålla det egna missbruket? Vem stöder verkligen den spritkonsumtion som i förlängningen våldför sig på åländska män, kvinnor och barn?

Varje gräns, i rummet eller i tanken, uppstår på något sätt som ett värn av värderingar eller sociala strukturer. Ett fungerande samhälle måste bygga på ett minimum av gemensamma idéer och allmänt förstådda och accepterade värderingar. Den norske terroristen var fram till i fredags en vanlig norrman om än med åsikter bepansrade av åratals frustration över att hans världsbild inte är alla andras.
Han vill tvinga på Norge andra gränser än den som folkopinionen genom den demokratiska processen fört till regeringsmakt.
Hur skall morgondagens Åland förhindra att sådana särintressen påtvingar oss oönskade förluster av trygghet och frihet i samverkan med varandra? Genom att vi tittar på de gränser som idag indelar det åländska samhället, de skenbara eller reella gränser som kategoriserar och sorterar folk efter kön, ålder, ursprung, boendeorter, kommunal tillhörighet och ideologiska fundament.
Gränser är tryggheternas yttre befästningar; det är tankens ”Bomarsundsfästningar” som avspeglar sig i de inre och yttre gränsdragningarna. Men det står stadigare mot angrepp än Bomarsunds fästning gjorde.

Mer allmän trygghet innebär att fler deltar i den demokratiska processen, inte färre. Den förutsätter att släktskaps och byalagspolitiken, och den till intet personligt ansvarstagande ledande partipolitiken och den snäva avgränsningen kring värnande av ”jagcentrerade” ideal utsätts för en allvarlig granskning. Idag kan man nog säga att begreppet ”Ett Åland för alla” är en kliché som har helt olika betydelse för de olika grupperingar som lever här. Om vi skall ha ett Åland för alla måste de som bara vill ha ett Åland för sig och sitt särintresse avslöjas och blottställas.
Den bästa ålänningen är en som förstår gränsernas verklighet, men förmår att höja blicken över dem och arbeta för de flestas goda tillvaro utan att själv behöva bli gränslös eller otrygg. Att arbeta för det gemensamma goda skall inte behöva betyda förlusten av något annat än de slags gränser som stryper demokratins lufttillförsel.
Ålands framtid skapas på Åland av oss som får lov att leva och bo här, men det är inte hela världen. Världen är större än så, och vårt beroende av den omgivningen är större än vi vill erkänna, ett bättre Åland är ett över alla befintliga gränser samverkande Åland, inte ett gränslöst.
Man får inte bättre ljus av att krossa glödlampor. Man får mer ljus genom att låta dem lysa bredvid varandra.
Björn Donobauer
Finström (s)