Ett delmål i kommun–reformen
På måndag kväll satte landskapsregeringen punkt för en del av en viktig process. Då avhölls det sista av 16 kommunbesök, på Föglö, med anledning av förslaget till ny kommunstruktur för Åland.
Vad var budskapet? Vad har vi hört och lärt? Hur går vi vidare? Orkar någon ens höra talas om kommunreformen mer?
Den sista frågan först. Från det första besöket i Lumparland till det sista i Föglö har kommunbesöken varit välbesökta, intensiva och engagerade. Det bästa vi bär med oss från dem in i nästa fas av reformarbetet är det enorma engagemang som finns för den egna bygden, på alla delar av Åland. Det sämsta är baksidan av samma mynt, en misstro och en missunnsamhet mot andra ålänningar, på andra sidor av kommungränserna. Kunde man behålla det ena och bli av med det andra skulle Åland utvecklas som en raket.
Varför envisas vi då med detta projekt, som hos vissa folkvalda i kommunerna väckt sådan ilska och ett sådant motstånd?
Det enkla svaret är: för att det behövs.
För att det finns ett växande stöd för en förändring hos ålänningarna, men tyvärr inte den samlade och samlande kraften hos kommunerna att ta grepp om helheten. Vi gör det för att ingen kommuns invånare ska lämnas utanför. För att alla elever har rätt till behöriga lärare och god kvalitet på undervisningen, alla med missbruksproblem har rätt till vård, alla äldre rätt till omsorg utan att uppleva att man är en belastning för sin kommun. Detta är ett gemensamt ansvar.
Många har frågat: Är det förslag som presenterades för lagtinget, Åland som fem kommuner, det slutgiltiga och ultimata? Hur ska vi förhålla oss till de ”frivilliga” processer som uppstått efter att landskapsregeringen satte bollen i spel? Hur ska vi i processen garantera det regionala medbestämmande som varit den starkaste oron under våra kommunbesök?
Under sommaren ska vi ta tid att överväga detta. Samtidigt som lagberedningsprocessen nu vidtar för att förverkliga landskapsregeringens förslag, finns ett litet fönster för andra, mer frivilliga lösningar att tas i beaktande.
Särskilt kommer vi att fundera på hur ett regionalt medbestämmande kan förverkligas i nya, större kommuner.
Jag vill slutligen tacka alla er som medverkat, som sagt era åsikter både före, under och efter mötena. Alla gånger har det inte varit lätt, men alltid givande och intressant.
All information om processen så här långt finns på landskapsregeringens hemsida, under fliken Demokrati och hållbarhet.
Nina Fellman (S)
kansli- och
kommunminister
