Ett civiliserat samhälle ger djuren egenvärde
Detta år ser ut att bli ett svart år vad gäller djurens välfärd på Åland. Vi har fått läsa i våra tidningar bland annat om grov vanvård av en fårbesättning, kalvar på rymmen vilka blev ihjälskjutna, lilla hunden som blev ihjälbiten och nu senast om nötkreatur vilka var kraftigt nedsmutsade och saknade torra liggplatser på norra Åland.
Av reportagen har man även fått läsa att myndigheterna inte tycks veta hur handskas med fallen; ÅMHM har inte klart hur domen om djurhållningsförbud verkställs, hur farliga djur bedövas (bedövningsgeväret får varje veterinär använda!) och polisen kan ingenting göra, ty hundar i lagens mening betraktas som egendom – ???
Djuren har ett eget värde som levande varelser, vilka ska behandlas med värdighet och må bra, inte utsättas för vanvård eller djurplågeri och behöva lida eller känna smärta. Hur rimmar det med allt vackert prat om det fina med närproducerad mat, om vi här får läsa om våra produktionsdjurs misskötsel.
Under LBU-förhandlingarna efterfrågades mera pengar för frivilliga åtgärder för djurens välmående – det låter smått som utpressning, djurens välfärd ska prioriteras under alla förhållanden!
Ålands Kenneldistrikt koncentrerar sig på utställningar och tävlingar och glömmer informationen till djurägarna samt undviker ställningstaganden på negativa fenomen angående sällskapsdjuren.
Jag anser att djurskyddet ska tas på allvar och djurens välfärd ska garanteras. Börja nu genast med två åtgärdspaket:
För det första, ge tillräckligt resurser till ÅMHM, djurskyddsveterinärer och –inspektörer, för regelbundna inspektioner. Förebyggande arbete och kontroller hindrar att allehanda eländiga incidenter och upprörande anmälningar dyker opp.
För det andra, gör klart hur myndigheterna i alla led ska sköta djurskyddet. ÅMHM ska göra inspektionerna, dokumentera och vid varje lagbrott föra vidare till åtalsprövning. Det räcker inte att gång på gång ge instruktioner, vårt samhällssystem fungerar så att straffet vid lagbrott ska hindra återfall. Polisen ska ha klart för sig hur lagen tolkas.
Det finns inte lagbestämmelser enbart för syns skull, alla lagöverträdelser kan och bör behandlas av polismyndigheten. Domstolsväsendet kunde bättre sätta sig in i djurskyddsfrågor; hur djuren reagerar som levande varelser, vad är naturenligt beteende, vad är djurens välfärd, vad är kutym och tradition kontra forskningsresultat och så vidare.
Djuren kan inte själv föra sin talan, ett civiliserat samhälle ger djuren ett egenvärde – inte bara som egendom eller produktionsredskap!
Rauli Lehtinen
