Ensidig finansiering hotar företagens framtid
Landskapsregeringens beslut att omvandla merparten av Eruf-medlen för programperioden 2014-2020 till offentligt riskkapital har nu resulterat i de första investeringarna. Det har således tagit halva perioden innan medlen börjat göra viss konkret nytta.
Under tiden har den övriga företagsfinansieringen skurits ned eller avskaffats, vilket på ett oroväckande sätt ställer åländska företag i en sämre position än sina konkurrenter. Självstyrelsen innebär ett ansvar för LR att säkra att näringslivets verksamhetsförutsättningar är på minst samma nivå på Åland som i våra närregioner inom EU. Så är inte fallet i dag.
Vad tänker LR göra för att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar?
Det är den privata företagsamheten som utgör grunden för vårt välstånd. Dagens näringspolitik medverkar inte till att skapa fler företag och fler arbetsplatser med fokus på tillväxtbranscher. I stället för ökad bredd och export hotar företag att flytta eller låter bli att växa.
Exempelvis borde stödet för produktutveckling återinföras, eftersom EU prioriterar FoU-satsningar för att möta konkurrensen från Asien.
Åländska företag är idag hänvisade till riskkapital, vilket sällan lämpar sig för dessa typer av investeringar och projekt.
Det liknar mest socialistisk näringspolitik då LR går som ägare i små innovativa företag efter att man stängt andra möjligheter till finansiering. Det nya förslag till stödregelverk som bereds innebär ännu fler begränsningar och ökad byråkrati, när det är det motsatta som behövs för att främja företagande och tillväxt. Det är tyvärr i linje med att näringsministern visat uppenbart ointresse för företagens och organisationernas verksamhet och konsekvent uteblivit från eller ställt in alla möten de senaste två åren.
Omvandlingen av Eruf-medel till riskkapital innebär i praktiken att pengarna låses fast i sju års tid och medför att alla företagsformer utom aktiebolag utesluts från 80 procent av Eruf-medlen. Denna typ av verksamhet kräver för att bli effektiv enligt experter en väsentligt större kritisk massa än vad som kan åstadkommas i landskapet.
Almi-Invest i Sverige tvingades i de mindre landskapen att sända tillbaka medel till EU eftersom det inte fanns tillräckligt underlag för kvalitativa investeringar. EU har åtminstone tidigare ställt krav på att driften får kosta högst 3 procent av fondens kapital, vilket hos oss innebär totalt omkring
100 000 euro för hela sjuårsperioden. Hur har LR löst detta och hur redovisas kostnaderna i ÅUAB:s bokslut? Vad händer ifall EU underkänner detta förfarande? Har någon kalkylerat på kostnaderna och tiden det tar att återställa ordningen? Är lagtingsledamöterna medvetna om hur processen ser ut och eventuella konsekvenser?
Företagarna på Åland
Styrelsen
