Ensidig belysning av kabelfrågan
Nya Ålands reportage från finansutskottets hörande angående den planerade Finlandskabeln var så ensidigt att det kräver ett par kommentarer.
Rubriken var: ”Dyrt att tacka nej till Finlandskabeln”. Om det var experterna eniga kunde vi läsa. Verkligheten är den rakt motsatta. Det kan finnas alternativ som kunde spara upp till 80 miljoner euro. Men dessa alternativ belyses inte på ett seriöst sätt. När jag såg upplägget inför finansutskottets öppna hörande skickade jag nedanstående mail till de ordinarie utskottsmedlemmarna:
”Hej Vänner,
Menar ni faktiskt på fullt allvar att ni skall ha ett offentligt hörande där inga alternativ får belysas? Med det menar jag att ni har tydligen bara kallat sådana som ni på förhand vet att har de ”rätta” åsikterna. Det känns inte så konstruktivt.
Vad är vitsen med ett sådant hörande?”
Men det ledde inte till att några fler experter kallades. Experter som kunde belysa problematiken ur nya infallsvinklar.
Under hörandet ställde jag frågan varför man inte ordentligt utreder alternativet med en reservkraftskabel till Sverige för 20-40 miljoner euro, beroende på anslutningspunkt. I stället för Finlandskabeln på 125 miljoner som nu igen verkar vara slutsumman.
Svaret jag fick av vd Jan Kahlroth var att man inte ville ha alla ägg i samma korg, att det var ett värde med olika leverantörer, samt att en likströmsförbindelse var bättre. Det sist nämnda har jag heller aldrig betvivlat. Men det är en enorm merkostnad som drabbar det åländska samhället. Svaren var inte övertygade.
Varför inte heller Nyan tar med de alternativ som trots allt kom fram i sin rapportering förstår jag inte.
Anders Eriksson (Åf)
