En visionärs dröm fyller 50 år i dag
”En ny epok
I början av 1960-talet var tiden mogen för Evald Häggblom att aktivt börja arbeta för sin vision för kommunikationerna i skärgården – en vision som tidningen Åland beskrev som i ” många fall revolutionerande”.
Enligt den skulle skärgårdens bebyggda öar förenas med varandra genom att man byggde vägar, bankar och broar där det var möjligt med tanke på avståndet. Byar som av geografiska skäl inte kunde inlemmas i nätet skulle få passbåtar till närmast färjfäste. Därmed skulle antalet färjfästen i varje kommun minska betydligt. Sedan skulle nätet av halvreguljära småbåtslinjer byggas ut till ett system med åretruntgående bilfärjor som omfattade hela skärgården eller som Evald Häggblom uttrycket det i tidningen Åland ” enheterna som så uppstår får sedan sin utfart tryggad genom starka färjor som upprätthåller trafik – så länge det är möjligt – året runt ”
Med andra ord – här lades grunden till det system som skärgårdstrafiken fungerar efter än i dag.
En ny livsnerv
Ett steg framåt i utvecklingen för trafiken till och från skärgården togs sommaren 1963 då Skärgårdsfärjan sattes i trafik på rutten Osnäs – Prästö ( Gustavs-Åva-Jurmo- Brändö-Torsholma-Lappo-Kumlinge-Enklinge-Vårdö ) – senare Hummelvik. … . Bakom fartyget stod Rederi Ab Skärgårdstrafik som drevs av skeppsredaren Valdemar Höglund. Evald Häggblom hade sitt finger även med i det här spelet. Han hade flitigt uppvaktat Höglund för att väcka hans intresse för trafik i skärgården.
Rederiet skötte trafiken för Ålands landskapsstyrelses räkning. Fartyget var godkänt för 118 passagerare och kunde ta 12 bilar. Det saknade bogpropeller och var därmed svårt att manövrera och eftersom det var byggt i trä kunde det inte alls gå i is. Igengäld var det utrustat med en salong där både vin och öl serverades och tongångarna var positiva när det sattes i trafik. Så här skrev tidningen Åland i juli 1963: “ Redan nu står det klart att den nya färjlinjen blir en livsnerv för skärgården. En ny port har öppnats till bättre arbetsbetingelser för öborna, som fått ordentliga, snabba och pålitliga kommunikationer till omvärlden. Och Skärgårdsfärjan är en ypperlig turistfraktare – resan är en upplevelse för semesterfirare “
Premiäråret 1963 åkte knappt 9000 personer med Skärgårdsfärjan, året därpå då säsongen inleddes redan på våren registrerades över 14500 passagerare. “ Citat slut
Utdraget ovan är ur “Brobyggaren – Evald Häggblom. Röster om en samhällskämpe “ – som utkom vintern 2013.
Skärgårdsfärjans jungfrutur kördes veckan före midsommar 1963 – den 19.6 1963.
Sju år senare, den 7.8 1970, sjösattes m/s Kumlinge som kunde ta 2 långtradare och 25 bilar i året om trafik – även kallad riksfärjan. Dagens skärgårdstrafik var grundlagd.
Brändös, Evald Häggbloms hemkommun, befolkning var 1920 1260 personer och en generation senare 1950 920 personer. Evald Häggblom fick inte uppleva 1980 då befolkningen var 550. Vår generations Brändö skriver 490 år 2010.
Frågan som inställer sig automatiskt är: Hur hade skärgårdens befolkningsutveckling sett ut utan Skärgårdsfärjan 1963 och Kumlinge 1970 och dess efterföljare? ÅSUB 2012 årsbok sida 37 ger indirekta svar.
Sammanställt av:
Tom Grahn
