En vision en dröm, om en underbar ålderdom!
Dagen före min födelsedag, vaknade jag av att jag hade en vision. En tanke som utvecklades mera och mera.
Har du någon gång tänkt tanken på hur din ålderdom kommer att se ut? Hur vill du leva dina sista år? Vem ska ta hand om dig? Du har säkert besökt ålderdomshem och tänkt tanken att du aldrig vill bli gammal? Forskning görs alla dagar om god vård, idealistisk vård men hur ser det ut i verkligheten?
Det är allas plikt att tänka på dessa frågor, genom att befolkningen blir äldre och äldre. Inklusive du själv! Man kanske inte vill tänka tanken, det är så långt i framtiden! Men när man når en ålder av 40, inser man plötsligt hur snabbt tiden gick dit och vips går det lika snabbt tills man är 80! Därför vill jag ge akt på detta ytterst viktiga budskap till samhället. Vi måste ta hand om ålderdomen, förebygga sjukdomar och skapa ett samhälle som är anpassat för alla. Vi ska inte ”förvara” våra äldre utan ta in dem i samhället.
Med andra ord är hela systemet fel, alltså det är inte fel på vården. Min vision är att systemet skulle liknas vid ett hotellsystem.
Hotellet skulle utgöra en ”kärna” ett hjärta, där det skulle finnas allt som hotell brukar erbjuda. Stora ljusa ytor, växter, restaurang med bar, konditionssalar, simbassäng, bubbelpool, bastu etc. Det som du brukar kräva när du bokar in dig på hotell. Hotellet skulle också ha tillgång till banktjänst och affär där man kunde inhandla något smått.
Det skulle utgöra ett ställe dit hela familjen kan gå, du kan boka bord och bjuda din ”farfar” på mat i restaurangen, som hotell och restaurangskolan eller en dylik instans skulle driva i hotellet. Om din ”farfar” ligger på dödsbädden finns det givetvis ett rum för dig när du vill vara nära som anhörig.
Hotellet kunde också boka in turister och familjer som bara vill ha en skön hotellsemester.
Vården skulle uppbyggas på integritet och respekt. Närvårdarna skulle göra det som dom skolas till, inte städa eller bädda sängar för det finns det hotellstädare och annan personal till. Vårdplanering skulle göras som skulle innefatta aktiviteter som hotellet erbjuder. Allt skulle planeras enligt behov och önskan av den äldre. Skolor och daghem kunde ta del av bassänger och bastu i sin undervisning. Och eventuellt andra aktiviteter. Konstnärer kunde ställa ut sina tavlor och evenemang skulle kunna ordnas. På detta sätt skulle hela allmänheten ha nytta och glädje av systemet.
Hotellhjärtat skulle till största delen finansieras med skattepengar, kommunerna skulle planera in dessa hjärtan , och räkna ut behovet. Det skulle göras en skattehöjning för att kunna förverkliga en dröm. Samtidigt som jag skriver detta så känner jag att det skulle vara fint att vara gammal och kunna behandlas som gäst, eftersom ens hem alltid är ett hem och på inget sätt kan jämföras med en instans som säger att ”du bor här, detta är ditt hem”.
Tänk, vilken underbar arbetsplats! Den kunde utvecklas hela tiden, personal med dubbelkompetens skulle bli eftertraktad. Man kunde införa lön efter kompetens och personalen skulle göra sitt bästa. För att höja personalens välmående skulle de ha möjligheter att träna på arbetstid vilket skulle minska sjukdagar och höja livskvaliteten.
Har du råkat i klaveret och måste göra samhällstjänst, är du välkommen att göra det på hotellet. Du kanske kan klippa gräset, eller skotta snön utanför?
Eller är du läkare, tandhygienist, frissa eller psykolog? Du behövs i hotellet, du kan ta emot allmänheten på samma gång som du får tider inbokade av de äldre, som finns i deras vårdplanering.
Hur låter det här? Genom att olika yrkesgrupper samarbetar, minskar belastningen på vårdpersonalen och kan göra det som de skolas till. Skolorna kunde planera sina utbildningar enligt ”hjärtmodellen” och samhället gynnas.
Detta är min vision, en dröm som borde förverkligas för allas bästa.
Carita Gullans
