En nypa ödmjukhet
På det offentliga Ålands alla nivåer råder nu enighet om behovet av en samhällsreform. Politiker och tjänstemän har brett diskuterat fram en lösning baserad på att särskilt tunga funktioner samordnas. Men Mariehamns ledande tjänstemän säger inför det avslutande breddseminariet att ”Staden har inget att vinna på samordningarna” och ”stadsborna bär kostnaderna för kommunstrukturen”, ”slå ihop alla kommunerna istället”.
Landsbygden med sin svagare skattekraft och relativt större behov av socialservice per invånare finns dock kvar oavsett kommungränser. Ifall hela Åland var en enda kommun skulle stadsborna därmed få en högre skattesats och de facto större direkt andel i bekostandet av samhällsservicen i periferin än vad man har nu, när de skattesvagare kommunerna själva uppbär högre skatter.
Det kan sedan finnas andra, på mer politiska än ekonomiska grunder, upplevda för- och nackdelar med fler eller färre och mer eller mindre samarbetande kommuner. Men de liggande reformförslagen ger utrymme även för detta, och det vore väl synd ifall hela reformen tilläts falla på felaktigt grundad ovilja i stadshuset.
Flertalet åländska kommuner har i politiskt omfattade formuleringar och i praktisk handling gett aktivt uttryck för reformvänlighet och samarbetsvilja. Själv tror jag sedan att debatten och reformarbetet vinner på ett mått av ömsesidig respekt och en nypa ödmjukhet.
Erik Brunström
