DELA

En gemensam skarvstrategi för Östersjön

Vi har under sommaren och speciellt de senaste helgerna i samband med fisketävlingar sett hur fiskefångsterna har varit betydligt sämre än tidigare år. Detta är alarmerande. Om utvecklingen fortgår på detta sätt kan fisketurismen vara i fara inom en mycket kort tidsperiod. Detta skulle i och för sig leda till att Guttorp kunde stängas ner, och landskapsregeringen sparar lite i budgeten, men det var knappast så man ville minska kostnaderna i budgeten.

Vad är då orsaken till nedgången i fisket?

De som rört sig ute i skärgården denna sommar har med egna ögon kunnat se hur skarvpopulationen har vuxit. Det är förvånade hur snabbt detta kunnat ske och hur snabbt ett ösamhälle kan förvandlas till oigenkännlighet.

Vi har ju i alla tider haft våra vitfåglar i skärgården, men de svarta fåglarna hör helt enkelt inte till vår natur. Vi borde göra vad vi kan för att mota denna invasiva art innan det blir irreversibelt. Vi måste se och lära oss vad som händer på annat håll. På så sätt kan vi undvika att göra samma misstag, som andra redan har gjort. Med vår självstyrelse, så kan vi göra skillnad.

Frågan är vad som borde göras. På annat håll har man inte skyddsjakt utan experimenterar med att picka ägg och skjuta med gaskanoner. Här har vi skyddsjakten, men den verkar inte räcka till. Kan vi förlänga jaktperioden? Borde vi införa skottpeng och försöka bygga upp en efterfrågan på dem genom att sälja dem till fler restauranger?

Det är många som väljer att blunda för dessa problem och argumenterar att vi alltid haft fåglar i skärgården, vilka äter fisk. Och ja, det har vi haft. Till och med ”Nationalbanken” använder en skärgårdsfågel som symbol, men de invandrade fåglarna har en helt annan kultur. Våra egna fåglar har oftast sina revir, vilket gör att det blir en automatisk balans mellan fåglar och fiskar. Men de nya fåglarna häckar i kolonier och tömmer sedan vik, efter vik på fisk. Det verkar vara väldigt svårt att få dem att ändra sitt beteende.

Vissa fiskare hävdar att de nya invaderande fåglarna äter 53 gånger mer fisk än de fåglar vi haft från förr. Jag har inte någon statistisk källa, så vi får ta denna uppgift med en nypa havssalt.

Vi är ju vana med vitfåglarna och deras välkända läten och beteenden. De svarta fåglarna kommer andra tider, är tysta och har ett helt annat beteende, vilket för många kan verka skrämmande. Vi borde så snart som möjligt komma med en plan med fler och varierande åtgärder för att stävja förändringen, innan det är för sent.

En fråga är ju då om och hur EU kan involveras. Inom EU är skarven fridlyst, men skyddsjakt tillåts. Vi godkände nyligen i lagtinget regler kring invasiva arter. Där finns bland annat mink och mårdhund. Borde vi inte försöka få in skarven på denna lista? Kan vi ha hjälp av EU i detta fall?

Ett annat alternativ kan vara att försöka få stöd via den parlamentariska Östersjökonferensen.

Inom BSPC har man lyckats komma med gemensamma resolutioner mot övergödningen av Östersjön och att begränsa utsläppen från kryssningsfartygen. Kanske vi kunde lägga fram frågan för att kunna nå en gemensam skarvstrategi? Danskarna lär ju vara längst framme när det gäller forskning i ämnet.

Vi måste, vi måste ta krafttag nu! Innan det är för sent.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati