En bön för stadshuset
Ett allmänt möte om planerna för mariehamnarnas eget stadshus verkar inte gå att ordna.
Stadsledningen, som står bakom förslaget att flytta om förvaltningarna, har genom kanslichefen bedyrat att ingreppen i stadshuset kommer att vara försumbara. Det betvivlar jag starkt och försöker därför arrangera ett informationsmöte i stadshuset rörande de planerade ombyggnaderna. Men problemen radar upp sig.
Av stadens ledning får jag beskedet att det inte passar sig att stadsarkitektkontoret deltar i mötet; det kan inte förhålla sig opartiskt eftersom det finns i huset och inte vill ha en ombyggnad. Jag utgår ifrån att Tekniska verken, som ordrikt pläderat för flyttkarusellen, knappast heller kan ge en objektiv information och har därför erbjudit mig att på mötet i Stadshuset informera om byggnadens historia och arkitektur. Men man släpper inte in mig! Hela saken tycks sekretessbelagd som ett bankärende. Tjänstemännen betraktar tydligen medborgarnas hus som sitt.
Tekniska verkens chef har beräknat flyttkarusellens kostnader till 250 000 €. För den summan skall biblioteket byggas om för skolkansliet, tekniska verken för stadsarkitektkontoret/byggnadsinspektionen och stadshuset för socialkansliet. Underlaget utgörs av skisser, detaljritningar saknas. Professionella som hört summan ler, någon säger: ”Lägg till en nolla!”
År 2007 kostnadsberäknades en ny ventilationsanläggning för stadshuset till 660 000€. Den ansågs då för dyr. Ett nytt koppartak lades därefter. De preliminära skisserna visar att kontorsceller med befintliga fönster stora som golvytan skall byggas in i nuvarande kontorslandskap mot söder och väster. Ingen kommer att kunna vistas där. Ventilationen måste förnyas och det nya koppartaket byggas om med synliga fläktrum ovan tak. Kostnaden vet vi inte, men att det blir förödande för husets arkitektur är uppenbart.
Den nästan splitternya receptionen i entrén skall rivas. Besökare hänvisas till norra dörren så långt från parkeringen på södra sidan som möjligt. Många mellanväggar måste förtjockas och den relativt nya fasta inredningen i rummen rivas. Men framför allt föreslås att den vackra öppna entréhallen skall avskiljas från festtrappan till andra våningen. Det är personalens säkerhetskrav.
Någon har föreslagit att socialen kunde flytta till tekniska verkens hus, men där har man slagit ifrån sig; ”vi vill inte ha alkisar och narkomaner i vår entréhall”. Men stadshusets nedre entréaula den skall byggas om till väntrum för socialkansliet. Montrarna med bl.a. porträttet av Maria Tsarevnan och fundationsbrevet måste få krossäkert glas. I det vackra taket installeras övervakningskameror. Genom detta väntrum skall staden också ta emot honoratiores och festpublik.
Vi befarar att politikerna fattar beslut på basen av obefintliga ritningar, gravt missvisande kostnadsberäkning och utan sakkunnig konsekvensbedömning.
Stadshuset är över 70 år och byggt med stil och kvalitet. I alla avseenden höjer det sig över sina grannar runt Sundbloms skvären, inte minst arkitektoniskt och byggnadstekniskt. Nu frågar en förespråkare för flyttkarusellen om stadshuset skall vara ett museum. Svaret är: Nej! det skall fortsätta att vara öppet och välkomnande. Det finns inget annat hus på Åland som har en lika fin entré. Om vi söker dess like så tänker vi på Lyceet, som har Ålands ståtligaste portal, men den leder in i ett trångt trapphus.
Besök stadshuset och njut! Genom att delta i namninsamlingen för bevarandet av denna skatt kanske att du gör det möjligt också för kommande generationer att njuta av Lars Soncks skapelse.
Folke Wickström
