Elva år utan resultat
Tehys fackanslutna har i många år kämpat för att bli betraktade med respekt för det jobb vi gör och bli värderade för det arbete vi uträttar.
År 2003 kunde inte landskapsregeringen och Tehy komma överens, vilket utmynnade i en strejk som varade i 3,5 månader. Vad tehyiterna fick ut av denna strejk var en egen förhandlingsrätt, en arbetsutvärdering skulle genomföras och 86 euro i löneförhöjning.
Vi kunde redan år 2003 läsa i Landskapsregeringens handlingsprogram; ”Landskapsstyrelsen arbetar aktivt för jämställdhet mellan kvinnor och män, där också lönesättningen av olika kategorier anställda skall vara rättvis. Målet är lika lön för likvärdigt arbete. En översyn av nuvarande lönestruktur och principer för lönesättningen skall göras. Metoder för arbetsvärdering utvecklas.”
Nu har vi tålmodigt väntat på att detta ska ske….Landskapsregeringen ha r påbörjat detta projekt flertal gånger, men det har inte kommit i mål. Överenskommelser om arbetsgrupper har ingåtts t.ex. den 21 mars 2002, den 6 april 2004, den 8 juni 2005, den 29 februari 2008 och den 5 juni 2012, den gruppen har inte sammanträtt en enda gång pga tidsbrist. Nu har inget hänt under 2012, 2013 och i oktober 2014 tillsatte landskapsregeringen ånyo en arbetsgrupp. Vad är då sannolikheten för att det denna gång ska leda till något konkret?
I juni skrev övriga fack under avtalet med landskapsregeringen, medan Tehy valde att inte skriva under eftersom det inte hade skett något med vårdpersonalens löner. Tehy har upprepade gånger försökt att förhandla med och vädjat till landskapsregeringen, men detta har landskapsregeringen valt att undvika. Varför ger man en part förhandlingsrätt, som man sedan väljer att ignorera?
Vårdpersonalen önskar inte strejk! Men vi vill bli respekterade i vår yrkesutövning och erhålla en skälig ersättning för detta. Nu har v i väntat och väntat på att landskapsregeringen ska göra det som är utlovat -en arbetsvärdering.
Våra etiska principer ifrågasätts, men vi finns för den åländska befolkningen 365 dagar i året dygnet runt. Vi tar på ett jämlikt sätt hand om våra patienter oberoende av kön, ålder, religion och berusningsgrad. Men vi kan inte som arbetsgrupp förväntas att jobba utan skälig ersättning och vara förpliktade att ansvara för landskapets budget. De måste vara ett delat ansvar i demokratisk anda.
Var ligger landskapets etiska ansvar? Var finns den utlovade arbetsvärderingen? Efter 11 år finns det inte någon produkt, utan bara nedlagda utredningar och löften utan slutdatum. Detta är ett svek inte bara mot Tehy utan alla kvinnodominerade branscher. Hur kan det vara möjligt att ignorera ett facks förhandlingsrätt? Detta är ett inte en jämlik och demokratisk handling!
Marika Lindström, Gun Karlsson, Sari Johansson, Christel Hoffström, Sussi Sjövall, Sandra Carlsson, Lisbeth S chultz, Camilla Sjövik, Johan Jansson, Annette Rask, Anne-Marie Sporre och Julia Granlund
