DELA

Eftervården måste prioriteras högre

Jag hade förmånen att delta i en drogdebatt som föreningen Fri från narkotika ordnade på torsdagskvällen i Sittkoffs galleria. Det ska direkt erkännas. Mina insikter i missbrukarvård är ytterst rudimentära men jag begriper mig på vikten att sköta om samhällets investeringar och däri ligger problemet. Jag är kanske den sista som insett att begreppet eftervård tydligen inte existerar när det gäller behandlingen av missbruk på Åland. När någon som till exempel utvecklat ett narkotikamissbruk skickas iväg på behandling sker det oftast till Sverige men ibland till Finland. Detta kostar mycket pengar vilket är att betrakta som en direkt investering i den aktuella medborgarnas liv och framtid. Så långt allt väl.

Men när denne missbrukare återvänder hem är vården i huvudsak över. Det görs minimala uppföljningar, den behandlade missbrukaren får bära sin egen ryggsäck och såvitt det stämmer är detta samhällsekonomisk dårskap. Investeringar måste skötas om och med samma självklarhet som ett fartyg ska underhållas måste även den behandlade missbrukaren skötas om. Händer verkligen inte detta är det hög tid att tänka om och se över systemen. Lika självklart som ett brutet ben kontrolleras när gipstiden är över behöver missbrukaren eftervård när den akuta behandlingen är slut. Jag förutsätter att berörda inrättningar hanterar detta och ser över möjligheterna till förslagsvis träningsboende och var vi kan hitta mer resurser till eftervården; det vinner vi alla på.

I debatten sades att ett skapande av Kommunernas socialtjänst (KST) vore en del av denna lösning. Mot den bakgrunden är det både synd och omänskligt att vår landskapsregeringen dragit detta i långbänk och satt skapandet av KST på is ytterligare ett år. Priset på det beslutet riskerar bli dyrt.

Till sist en genusspaning. Ett femtiotal intresserade kom för att lyssna, antalet män kunde man räkna på ena handens fingrar. I den av allt att döma engagerade styrelsen för föreningen finns inte en enda man bland de ordinarie medlemmarna. Är det faktiskt så eländigt att omsorgen om våra barn bara är en fråga för kvinnor? Den frågan gör mig faktiskt ganska beklämd.

Jörgen Pettersson

Ordförande, Åländsk Center