DELA

Edlagårdens samlingsrum är Mariehamn stads ansvar

Den 31.03.2009 godkände stadsfullmäktige ett ” Äldreomsorgsprogram 2008 – 2030”. Ett omfattande program som fortfarande gäller. Under den förra mandatperioden 2007 -2011 försökte socialnämnden få fram ett nytt reviderat förslag till äldreomsorgsprogram. Detta lyckades inte på grund av bristande resurser. Med andra ord gäller det som står i Omsorgsprogrammet 2008-2030 tills stadsfullmäktige beslutat något annat.

I nämnda program ingår Edlagården 1-2 och klassas som en typ av serviceboende. Hemtjänst ges enligt individuella vård- och serviceplaner och mat distribueras till de boende enligt önskemål. Edlagården är en del av stadens infrastruktur för äldreboende.

Före detta socialdirektör Leif Jansson och före detta äldreomsorgschef Benita Muukkonen har i media förklarat tankarna och de sociala motiven bakom byggandet av Edlagården 1-2-som skedde i etapper. Så sent som 2007-2009 gjordes en omfattande renovering av Edlagården.

Att Edlagården 1-2 sålts till Marstad innebär inte per automatik att stadens sociala driftsansvar för boendet upphör. De boendes hyresrätt är som tidigare och socialförvaltningen kan mycket väl ta ett ekonomiskt ansvar för att den sociala servicen i samlingsrummet fortsätter. Från att tidigare ha axlat det fulla ansvaret för Edlagårdens driftskostnader skulle ansvaret bara sträcka sig till hyran för samlingsrummet och den sociala service som det kräver.

Staden är inte intresserad av att betala en hyra på 800 euro i månaden informerar Marstads VD. Staden är i detta falla stadens tjänstemän vid socialförvaltningen. Några politiska beslut att inte betala hyran för samlingsrummet har inte tagits varken av socialnämnden, stadsstyrelsen eller stadsfullmäktige.

Tjänstemannabeslutet är förvånande och brutalt. Edlagården är ett alternativ för äldre med små pensioner. Boendet är rationellt med tanke på att hemtjänsten kan koncentrera sina insatser. Möjligheterna till sociala aktiviteter finns. Något som är viktigt med tanke på risken för många äldre att drabbas av social isolering och depression. Socialförvaltningen borde istället för att bagatellisera samlingsrummets betydelse bidra till att de sociala aktiviteterna blir fler.

Leif Jansson tar i sin insändare upp följderna av det s.k. brutna indexet för arbetspensionerna. Detta index har kraftigt försämrat pensionerna. Under åren 1995-2014 steg lönerna med 88 procent medan arbetspensionerna enbart ökade med 46 procent. Den svaga utvecklingen av arbetspensionerna har gjort att Finlands pensionärer i allt högra grad lever under fattigdomsgränsen. Över 60 procent av pensionärerna måste klara sig på en summa under 1.500 euro i månaden.

För att trygga samlingsrummets varande och funktion kommer jag att motionera om att det ska vara kvar och att socialnämnden ska stå för hyran. Utrymme för detta måste skapas i socialnämndens budget för äldreomsorgen. Behovet finns och grunden för beslutet har stadsfullmäktige fastställt i sitt äldreomsorgsprogram för 2008-2030.

Barbro Sundback (S)