Du är örn!
Det blåser till storm i dopfunten. Dopet debatteras både i Sverige och Finland. Det är bra! Då kanske den gamla isen avfrusna dogmer blåser bort och det heliga dopet glittrar fram i friska nya vårströmmar och som ett livets triumf!
Jag bruka ofta berätta denna berättelse:
En liten flicka sprang omkring bland havsklipporna och över mjuka mossbeklädda marker, in under martallar och blickande upp genom tallkronorna för att se himlen lysa fram mellan det gröna. Hon stannade plötsligt upp under en högväxt tall och såg ett vacker stort ägg som landat helt i mossan. Hon lyfter försiktigt upp ägget, tar det med sig hem till gården, visar det för mamma. Mamma säger att vi lägger ägget under den värpande hönan, tillsammans med kycklingäggen. Pappa undrar hur det skall gå, det är ju ett örnägg. Kvinnorna vinner. Ägget placeras under hönan. Efter en tid kläcks de små äggen och ut kryper kvittrande små kycklingar. Och till sist hör man hur det stora ägget knakar till och ut kravlar en riktig krabat. Örnungen lär sig vad kycklingarna lär sig. Den hackar och sprättar. Den flaxar och rusar och kacklar på sitt sätt egenartade sätt. Men allt emellanåt känner den sig nere och tom. Lilla örnen!
Det händer att vackra ljusa dagar när himlen är hög och luften är klar, så ser den en märklig profil som orörlig vilar på luftströmmarna, spanar över skogarna och seglar ut över havet. Och när den lilla örnen ser detta är det något som händer. Vingarna som brukar flaxa intill kroppen vill breda ut sig av längtan. Örnfötterna som sprättat och hoppat i dammet längtar efter att lägga sig ut efter kroppen och känna vindarna dra. Hela kroppen vill och örnen vet inte vad. Vad är det för fel på mig, tänker den.
Det är inget fel med dig! Du är örn, örnar skall inte leva sitt livhackande och sprättande. Du är örn, du skall flyga, du skall segla. Profilen du ser på luftströmmarna är din kallelse. Du hör hemma där!
Samma längtan bär vi i oss. Den känner vi. Den vill vi. Livets triumf!
Därför, slå vakt om människans identitet. Slå vakt om örnen.Döp barnen in i frihet, stolthet och kunskap! Låt det bli fest! Säg nej till att livet bara handlar om att hacka och sprätta. Säg ja till att vi skall bäras av varma gudsvindar med en utsikt som sträcker sig från horisont till horisont!
Och syskonen som står runt dopfunten, deras ögon glittrar, deras munnar är halvöppna, de vet! De vet det som inte går att veta. Det som barn vet. Och föräldrarna tjuvlyssnar till barnens förundran, även de vet, jag är örn jag med. Javisst!Och efter dopbefallningen häller storasyskonen vatten i dopfunten. Det är så tyst att man hör vattnet porla. Jag doppar handen i vattnet, tre gånger och säger: Jag döper dig I Faderns och Sonens och den helige Andes namn! En liten tjej torkar varsamt och kärleksfullt den nydöptes våta hår. Jaa … vi är örnar, vet hon. Vi är så mycket mer än vi vet. Dopets hemlighet.
Jag läste någonstans om Drop-in dop någonstans i Sverige. Enkelt, vackert och obesvärat. Jag tänker … sommar-drop-in-dop i Sjöfararkapellet i Mariehamn för alla odöpta med signaturmelodin Måne och sol, vatten och vind … för att befästa vår identitet. Jag är örn!
Kent Danielsson
