Drömmen om en storkommun – och den krassa verkligheten
Oppositionen blir hela tiden anklagad av landskapsregeringen om att de lever i en gammal drömvärld, och att den inte inser vikten av förändringar. Men hur är det med landskapsregeringens förankring i verkligheten? Hur har landskapsregeringen tänkt möta den åländska kommunala verklighet som de drömmer om att alla skall leva i den 1 januari 2020? Eller är det så att landskapsregeringen skall stå för drömmarna, och kommunerna skall stå för verkligheten?
Från landskapsregeringen har kommit ett påbud att i valet hösten 2019 skall de nya kommunfullmäktigena väljas i enlighet med den nya kommunstrukturen. Men hur skall fördelningen av platserna i detta nya fullmäktige se ut? Skall det vara en kvotfördelning, eller ett val enligt nuvarande system? Om jag då ser på de sju kommuner som skall ingå i Västra Ålands kommun, var skall det nya kommunhuset placeras, och vem skall stå för byggnationen av detta?
Skall nuvarande Finströms kommun ombesörja detta, och vem skall betala? Här borde nog planeringen ha påbörjats redan, men ingen vet någonting om någonting. Jag kan berätta för landskapsregeringen att kommuninvånarna förväntar sig (minst) samma service efter 1 januari 2020, som idag. Och tiden är redan nu alldeles för knapp för att en omorganisation skall kunna ske på ett för kommuninvånarna tillfredsställande sätt, för att trygga den kommunala servicen för dem.
Och kom inte och skyll på att detta får kommunerna sköta, för det är deras uppgift. Nej, här måste landskapsregeringen ta sitt ansvar för vad de ställer till med för kommunerna. Landskapsregeringens uppgift är att se till hela Ålands bästa, och inte bara försöka tillfredsställa sina egna drömmar om hur kommunerna skall sköta sina lagstadgade uppgifter.
Dessutom förstår jag inte brådskan med en förändring av landskapsandelssystemet, då den nya kommunstrukturen kommer att kräva att ett nytt landskapsandelssystem utarbetas, enligt de premisser som då kommer att gälla för den kommunala servicen till kommuninvånarna.
Dessutom måste också lagarna ändras, vad gäller kraven på kommunal service. Om landskapsandelarna till kommunerna minskar, måste också de lagstadgade kraven på den kommunala servicen luckras upp, så att kommunerna kan ombesörja servicen med befintliga resurser.
Så, bästa landskapsregering, man kan inte bara ställa orimliga krav på kommunerna, och stifta lagar enligt eget gottfinnande, man har även ett ansvar för att kommunerna kan verkställa de av landskapsregeringen uppställda målen, på ett för alla parter godtagbart och rimligt sätt.
Den 22 maj planerar landskapsregeringen att möta oss i Saltvik, och jag och många med mig vill då ha svar på ovanstående frågeställningar.
Runa Lisa Jansson
