Diskutera våld mot kvinnor
Låt oss debattera våldet mot kvinnor i stället för invandring
Den debatt om invandringens vara eller inte vara, som har förts på tidningarnas debattsidor en längre tid, har blivit mer och mer onyanserad, och liknar numera mest pajkastning. Och så är det ju, att när argumenten tar slut så kommer knytnävarna fram.
Jag och många andra ålänningar har inget emot en invandring till Åland som sker under ordnade former. Och det innebär att de som väljer att flytta hit skall acceptera att lära sig svenska, samt också lära sig och acceptera de lagar och förordningar som gäller här, och även informeras om hur vårt samhälle fungerar. Och det förutsätter jag att de flesta invandrare också själva önskar. Sedan gäller det för samhället att hjälpa till att ordna bostäder och arbetsplatser. Om allt detta kan nog de flesta debattörer och tyckare vara överens.
Men sedan kommer den svåra biten. Är kriminaliteten högre bland invandrare från vissa icke nordiska länder, än den är bland de nordiska ländernas invånare? Och om så är fallet, vad beror detta på. Ja, utredningar visar att kriminaliteten är högre i invandrartäta områden, och det förmodas bero på bristande utbildning, arbetslöshet, och social misär. Därför anser jag att de människor av olika nationalitet som flyttar till Åland snarast skall ges möjlighet att lära sig svenska, samt införlivas i vårt samhälle på ett sådant sätt att de inte uppfattas som avvikande, varken när det gäller boende eller levnadsvillkor.
De skall ha rätt att utöva sin kultur, på samma sätt som vi har det. Och det är viktigt att vi alla respekterar varandras olikheter. Det är berikande med ett rikt kulturliv, men det är inte meningen att vi eller de skall behöva avstå från det egna kulturarvet för att tillfredsställa någon annans behov av utrymme för sin kultur.
Vad gäller den traditionella kvinnosynen, så vill jag påpeka att åländska kvinnor av tradition fått ta ett stort ansvar för hus och hem, då de åländska sjömännen varit långa perioder borta hemifrån. Därför är vi inte intresserade av att träda tillbaka för en kvinnosyn som för oss tillbaka till 1800-talet. Vi vet vad vi kan, och vi genomför det också. Vi känner till att kvinnosynen i många länder är helt annorlunda än hos oss, och jag anser att den kvinna som önskar gå beslöjad gärna får göra det om hon så vill, men det är nog ingenting som kommer att få genomslagskraft i det åländska samhället. Men våldet mot kvinnor finns också på Åland, även bland åländska män, och det vore bra om tidningsredaktörerna lade ner lika mycket krut på den debatten, som på debatten om invandringens vara eller icke vara.
Också allmänt sett har våldet mot kvinnor ökat, vi läser dagligen om det i tidningarna, eller ser det i tv-nyheterna, där maktmedlet för att förtrycka kvinnor är misshandel och våldtäkt, både enskilt och i grupp. Och alltför ofta får vi höra om kvinnor som efter åratal av hotelser mördas av sina ex-män, utan att få det begärda skyddet för sina liv som de har rätt att kräva av en rättsstat. Så har vi ju också de så kallade hedersmorden, där kvinnor dödas av sina egna släktingar för att de önskar bryta med familjetraditionerna och leva sina liv enligt västerländsk modell.
Den 8 mars firar vi ju Internationella kvinnodagen, så i skenet av den ser jag fram emot en debatt om det oacceptabla i våldet mot kvinnor i alla des former, och vilka medel samhället tänker vidta för att stoppa detta.
Runa Lisa Jansson
