Dialog leder till bättre kunskap
Tack Roger Jansson för att du tog dig tid att svara på min insändare.
Insändare tycks för övrigt vara enda sättet att mjölka fram information från Pommernkommitténs arbete med betongdockan. Dialog leder ofta till bättre kunskap. Tillåt mig kommentera några punkter.
1. Du säger att jag kritiserar stadsarkitekten när jag framför synpunkter på Pommerns planerade verkstad och för att den tycks bli en kopia av en k-märkt magasinsbyggnad i närheten. Att stadsarkitekten önskat en sådan lösning är information som inte varit offentlig utan finns hos dig och kommittén.
När jag i min insändare försöker lyfta frågan om lämpligheten av kopieringsarkitektur till ett principiellt plan kallar du det för kritik av person. Politikerlogik? Jag har ett gott samarbete med stadsarkitekten och beundrar hennes engagemang.
2. När jag oroar mig för att vibrationer från dunkandet mot grundberget nära Sjöfartsmuseet och Pub Bastun kan skada dessa kulturhistoriskt värdefulla byggnader kallar du det skrämselpropaganda.
Vad skall vi då kalla det när du och Pommernkommittén återkommande påstår att Pommern kan sjunka när som helst? Alltnog, nu har vi dina garantier för att inget skall hända grannhusen.
3. I Pommernkommitténs slutdokument av den 16.1.2016 sägs att 75 grova stålpelare skall bära själva betongdockan. Därtill skall ett antal stålpelare bära påseglingsskyddet samt det stora däcket på stranden innanför Pommern, vilket dimensioneras för laster som mobilkran (120 t), verkstadsbyggnad (150 m2) och ”kobrygga”.
Totala antalet stålpelare är inte redovisat men av mig uppskattat till drygt 100. Nu säger du att ett 70-tal stålpelare räcker. Under det stora stranddäcket finns inte längre några stålpelare. Har kostnadsjakten reducerat stålet till trästolpar? Gäller inte tidigare hållfasthetskrav?
4. Du reagerar när jag kallar betongdockan för sarkofag. Pommern skall aldrig segla mer, stod det att läsa i våra tidningar för en tid sedan. Den skall ligga i ett betongkar i vattnet och se nästan ut som vanligt.
Även Lenin i sitt mausoleum ser förvånansvärt levande ut fast han dog för snart 100 år sedan. Sarkofag kallas det man placerar döda kroppar i. Men benämningen amfibieteater, som en känd politiker en gång i misstag kallade den romerska teatern, skulle kunna tillämpas här.
Folke Wickström
