Detta är vildkattors verklighet
Uppenbarligen har de som skriver under signaturerna ”Stadsbo”, ”Landsbo” och ”Djurvän” ingen egen praktisk erfarenhet om vildkattor. Tillfälligt hemlösa kattor är ju helt en annan sak.
På vissa ställen i stan och också på landsbygden på Åland finns det stammar av vildkattor som ingen sköter om eller alternativt stryker hos någon ”kattälskare/-samlare”.
Dessa kattors liv är en ständig plåga! De dras med undernäring, bristsjukdomar, kyla, skabb, öronskabb, annan ohyra, tarmparasiter, toxoplasma, öppna sår, varbölder, hältor, skador, inavel och även värre hemskheter, som inte kan beskrivas här för känsliga läsare.
De kan inte tämjas på några medel. I det aktuella fallet hade kattorna blivit matade under fyra år och enligt utsago var de fortfarande så skygga att de stack iväg så fort de fick syn på en människa. Om man nu vägrar tro det som skrivs av sakkunniga, kan man titta på TV-programmet ”Animal Planet” där så gott som varje kväll visas konsekvenserna av ”kattsamlarnas” vanvård.
Grannarna som med en gemensam skrivelse till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har gjort anmälan i detta senaste fall, har själva av klara orsaker hänvisat till en djurskyddsfråga och det är inte således min ”idioti” som har hittat på den rubriken.
Insändarskribenterna tycks inte heller aktivt följa massmedierna och samhällsdebatten om djurskyddsfrågorna. Jag har åtskilliga gånger agerat för att få ett djurskyddshem till Åland; bla annat skrivit utredningar och förslag till djurskyddshemmets organisation och ekonomi inför Ålands hälso- och sjukvård och landskapsregering.
Senast för ca ett år sedan gav jag och djurskyddsföreningens ordförande Carita Facius enligt uppdrag en utredning till landskapsregeringen. Det verkar inte finnas tillräckligt politiskt intresse och vilja för arrangemanget. För ett par veckor sedan kom jag dock överens med den ansvariga ministern Katrin Sjögren att försöka igen ta itu med djurskyddshemmet och ”öppna” den åländska djurskyddslagen för nödvändiga ändringar och kompletteringar.
Hur myndigheten ”tar hand om” kattorna? Så här går det till och på inget annat vis:
Kattorna fångas med mårdhundsfällor som granskas två gånger per dygn, också under helg. Deras lynne kontrolleras och de som är helt vilda får en lugnande spruta genom gallren.
När de somnat undersöks de och behandlas ifall de inte har fel och sjukdomar som leder till avlivning. Avlivningen sker med en överdos vanligt narkosmedel.
De som inte avlivas ges till fodervärdar och till sist till permanenta hem. Vem som helst är välkommen att följa med mig och fånga kattor, behandla, vårda och tämja dem om det går! Jag tycker inte illa om vildkattor, jag tycker synd om dem!
Veterinär Rauli Lehtinen
