DELA

Det har hänt för lite

På söndag är det 8 mars, den internationella kvinnodagen. Och jag tänker på hur litet samhället egentligen har förändrats på 50 år, när det gäller jämställdhet.

För 50 år sedan var jag feminist. Jag var, och är, fast övertygad om kvinnors och mäns lika värde. Jag var, och är, övertygad om att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete. På samma sätt som jag anser att kvinnor och män har samma rättigheter och samma skyldigheter när det gäller vård av barn, eller skötseln av det gemensamma hemmet. Och jag var, och är, lika övertygad nu som då om att kvinnan skall ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Och jag är i dag väldigt övertygad om att väldigt litet har hänt på dessa fronter på 50 år.

Frånsett att i dag får papporna vara med vid förlossningen. Vilket var otänkbart för 50 år sedan. Barnmorskorna tyckte att papporna bara var i vägen, och att det var viktigare att ta hand om den blivande mamman, än att ta hand om den avsvimmade, blivande pappan. Och i dag får pappor vara barnlediga, om dom vill. Det var otänkbart för 50 år sedan.

Men sedan då? Har vi lika lön för lika arbete? Nej, och det ser inte ut som vi skulle uppnå detta heller inom de närmaste 50 åren. Man tillsätter olika utredningar för arbetsvärdering. Utredningar som sällan kommer till något resultat, men för all del, de som sitter i kommittéerna har väl kommit till insikt om ett och annat kanske, medan utredningen pågått. Men något synligt resultat av utredningarna har ännu inte givits allmänheten till kännedom.

Har hemmet blivit mer jämställt? Utredningar visar att det fortsättningsvis är kvinnan som drar det tyngsta lasset både när det gäller omvårdnad av barn och av hem. Likaså är det oftast mamman som tar ut ledigt för vård av sjukt barn. Med några få undantag kanske, som bekräftar regeln.

Men nog är det väl ändå så att man nu för tiden respekterar kvinnans nej, när det gäller samlag? Och visst har väl våldet mot kvinnorna minskat? Nej, tyvärr har det inte blivit bättre på 50 år på den fronten heller. Och inte heller har lagstiftningen mot kvinnovåld förbättrats. Allt är som förut, om det inte rentav blivit värre. Sällan blir någon fälld för våldtäkt. Möjligen för misshandel om blåmärkena är tillräckligt stora och synliga.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att väldigt litet har hänt på 50 år, vad det gäller jämställdheten. Och jag tror inte att det hjälper om man är feminist eller inte. För att få ett mer jämställt samhälle måste vi söka grunden till varför vi tycker att män är mer värda än kvinnor. Eller varför vi tycker att kvinnor är mindre värda än män. Det är ju det de hela handlar om. Först när vi vet och förstår detta, kan vi påbörja en förändring mot en mer jämställd värld.

Runa Lisa Jansson