DELA

Det är samma pengar Sara!

I din replik på min insändare i Nyan 30/8 verkar du ha missförstått poängen. Min invändning var mot ditt påstående att ”offentliga alltid är billigast”. Om det skulle vara så enkelt så kunde vi helt avskaffa det privata näringslivet och låta det offentliga äga alla produktionsmedel. Nu har man ju provat detta, bland annat i vårt östra grannland och spåren förskräcker. I vårt västra grannland har man även provat det motsatta, det vill säga panikprivatisering och även där förskräcker spåren.

Den grundläggande principen som gäller för all verksamhet är att man inte kan göra av med mera pengar än man har, hur länge som helst. Du verkar tro att det offentliga har tillgång till en myckenhet av billiga pengar i form av billiga lån och skatter, men glömmer då var skatterna kommer ifrån. Även på lånesidan verkar det offentliga på samma finansmarknad som det privata.
Ibland är pengarna (relativt) billiga och ibland är de dyrare. År 2010 betalade till exempel Mariehamns Stad i runda tal 3,1 procent ränta på sina lån. Detta snabbt räknat utifrån 2011 års bokslut och utan närmare insyn i låneportföljens detaljer. En helt OK ränta, men inte extremt låg om man beaktar nuvarande ränteläge.

Det som är bekymmersamt med många offentliga verksamheter är att man laborerar med Monopolpengar, dvs man budgeterar och räknar med ”intäkter” och ”kostnader” som helt saknar verklighetsförankring. Sedan går man ut och slår sig för bröstet och säger ”se så billigt vi kan producera en karuselltur!” – ”Visst hör våra gungor till världens dyraste, men det skall vi tala tyst om.”
Du har helt rätt i att det offentliga skall betjäna oss alla och långsiktigt, men för att kunna göra det måste vi få bort troendet ur processerna och ersätta det med vetande.
Anders Gustafsson
(Som inte kandiderar i något val)