Den extra duktiga får inte jobbet
Jag sitter där med tidningen framför mig och funderar en lång stund. En känsla av obehag sprider sig genom kroppen, för visst går mina tankar tillbaka till min barndom och skolgången där duktigheten var något som skulle eftersträvas, en bekräftelse från den vuxna. ”Var nu duktig och gör som jag säger”.
Jag kunde få höra att jag var duktig när jag gjorde något som den vuxna tyckte var bra och jag på så sätt tillfredsställde en annan människas behov. Egentligen hade jag många gånger gjort saker på ett annat sätt om jag fått välja, men det visste jag att jag inte blivit belönad för, kanske hade jag rentav blivit bestraffad för det, och jag valde därför att hellre vara duktig.
Jag började jobba mer åt det hållet, att göra det som gav mig belöningen duktig. Men jag visste egentligen inte varför jag gjorde allt det där som jag gjorde, vad meningen var, och ibland undrade jag vad jag egentligen fick ut av att jobba som jag gjorde, och vad jag bidrog med genom mitt jobb; vad, vem och hur påverkade jag genom mitt ”duktiga” beteende. Min belöning var ett duktighetsdiplom som i dag ligger och dammar i byrålådan och ibland orsakar små hostattacker när jag öppnar lådan.
Jag fick lära mig att det är bra att vara duktig. Senare i livet förstod jag att duktig egentligen bara betyder att jag anpassar mig till omgivningen och det samhälle jag lever i. Ordet duktig fick en helt ny innebörd, en negativ klang, och jag kämpar för att inte föra ordet vidare i samma bemärkelse. En dag läser jag i tidningen: näringsministerns hälsning till de arbetslösa: duktiga människor hittar alltid nya jobb.
Men vad menar Fredrik Karlström egentligen med ”duktiga människor”? Vilka jobb pratar han om?
Jag tänker vidare på duktiga människor. Bland de duktiga finns de extra duktiga. Den extra duktiga har studerat och tagit minst en högskoleexamen, har jobbat duktigt i flera år, men sedan kommer lågkonjunkturen och den extra duktiga blir arbetslös. Den extra duktiga börjar leta efter nya jobb och söker också jobb som hen vet att en extra duktig är överkvalificerad för. Det är hårda tider och man tar det man får, och jobbar så duktigt man kan.
Men den extra duktiga får inte jobbet, i stället tar den superduktiga det. Den superduktiga som har en ännu högre examen och längre arbetserfarenhet än den extra duktiga, gick också duktigt med på det lägsta löneförslaget. Men den superduktiga får inte tillräcklig stimulans på jobbet och har svårt att leva på den låga lönen, därför blir den superduktiga snart deprimerad och sjukskriven från jobbet.
Den superduktiga blev mitt i allt oduglig och kallas nu för svag. Här har vi nu de duktiga och de före detta duktiga, de nuvarande svaga, i kö efter nya jobb. Men de är trots allt inte tillräckligt duktiga, eller kanske är de bara för svaga, för de duktiga har alltid jobb enligt näringsministern.
Jag går in på minister Karlströms blogg för att få reda på mer om hans tankar kring arbetslösheten och de duktiga. Inte oväntat har han kommenterat dagens tidningsartikel, men till min besvikelse med att smutskasta journalisten genom att säga att journalisterna smutskastar honom: ”blir lite less på journalister som vinklar det man säger till något annat än man menar”.
Ja, det kan jag förstå. Men det gäller att vara så tydlig att det inte går att vinkla allt för mycket, tänker jag. Jag håller med om att dagens tidningsrubrik var mycket provocerande, men någon sanning ligger det ju i det.
Jag går in på äldre inlägg i bloggen och läser hans råd till ungdomsarbetslösheten. I inlägget från 18 september vill han ”säga några saker till alla ungdomar där ute”. Karlström skriver t.ex. att det handlar om inställning när det gäller att få ett jobb, att det inte finns skitjobb, att livet inte alltid är rättvist och att man inte alltid får det man vill.
Jag tänker: de duktiga klagar inte, de duktiga kräver inte, de duktiga lyder order, de duktiga är marionettdockor. Var duktig och lyssna på den vuxna.
En värld med bara duktiga människor utvecklas inte. Det behövs folk som går mot strömmen för att det skall ske förändringar. Om Ingen säger ifrån, om ingen kämpar för förändring, om alla är för upptagna med att vara duktiga och tillfredsställa någon annan , då har vi bara en hög med duktighetsdiplom som ligger och dammar i olika lådor.
Ingen vet egentligen varför de ligger där, men grannen har ju också ett sådant och jag ville inte vara mindre duktig. Och förresten, det finns visst skitjobb, hur mycket som helst i den här världen. Men det är en annan historia.
Ursula Sepponen
Mariehamn
