Den barmhärtiga tehyiten
Det hände för inte så länge sen att en fattig bonde krockade med ett rådjur ute på en skogsväg. och otursamt nog hade han glömt mobilen hemma.
Kanske berodde det på, att han en stund hade varit ouppmärksam och suttit och tänkt på sin hustru som väntade deras första barn, tänkt på hur hon bryskt hade blivit avvisad från BB och skickad till ett främmande land för att föda.
Han skulle gärna varit med henne, men vem skulle då vakta fåren mot de vilda lodjuren som blivit allt flera dom senaste åren, och vem skulle vakta att inte dom hungriga vildsvinen (som på något underligt sätt kommit till landet) skulle böka upp hans nysådda teg. Han tog sig med möda ut ur sin gamla bil, och fann att han inte kunne stödja på sitt vänstra ben.
”En stukning” tänkte han ”eller kanske rentav benbrott”. Han tog sig haltande ut till stora vägen, där han helt utmattat och skakande av smärta och köld föll ihop vid vägkanten (kom ihåg det var i november ).
Men tur hade han, för efter en stund kom en fin röd bil på vägen. Mannen vinkade och ropade, men bilen for förbi, han hann uppfatta att bakrutan var dekorerad av en stor dekal där det stod Tehy. Efter en stund kom det igen en bil , en vacker silvergrå. Mannen vinkade, bilen saktade ner. I bilen satt en ung vacker kvinna med en bister min och en eldröd väst där det stod Tehy. Hon rullade ner fönstret och mannen bad henne så innerligt om att hjälpa sig. Kvinnan sträckte sig efter något i baksätet, och innan mannen visste ordet av det, satt han med en röd ballong som det stod Tehy på i ena handen, och ett papper där det stod, att han skulle skriva under på, att kvinnan skulle få högre lön i andra handen; och bilen hade med en rivstart försvunnit bakom närmsta krök.
Mannen kände att han blödde, och att behovet på hjälp var akut; och som tur var, kom det igen en bil på vägen. Det var en gammal något bucklig bil- modell äldre, lite i stil med hans egen. Med uppbjudande av sina sista krafter vinkade han, och bilen stannade. Ut kom en lite äldre kvinna med vänliga ögon och en bekymrad min.
Den röda västen som det stod Tehy på, tog hon av sig och lade i bilen, efter att ha kollat att det inte var någon som såg det. Hur är det med dig frågade hon, behöver du hjälp? Mannen berättade hur det var fatt, och kvinnan sade: jag har förstahjälpslåda här i bilen. Jag skall göra så gott jag kan, fast egentligen får jag inte hjälpa någon, det har Tehy bestämt.
”Inte fast dom håller på att dö?” frågade mannen. ”Nej” svarade hon och fortsatte:”Men jag är av gamla stammen, och jag valde det här yrket för att jag gärna vill hjälpa andra, även om det inte alltid har varit så väl betalt
”Dom som styr nu har faktisk fått ett riktig bra bud från riksförlikningsmannen här om dagen, men det förkastade dom. Det är förstås bra att dom håller fram vårt yrkes betydelse och kämpar för en rimlig lön, men var tog yrkesetiken vägen? Jag undrar om dom inte har gått för långt nu , och glömt allt som heter mänsklighet och moral”.
Den äldre kvinnans min blev ännu mera bekymrad.”Försök ta dig in i min bil så kör jag dig till sjukhuset. Tur att du inte är gravid” sa hon med ett skratt,” för då hade du inte blivit insläppt”.
Och här slutar historien om den barmhärtiga tehyiten.
Tankar från mitt torp
