DELA

Demokrati eller byråkratstyre?

Detta kommer inte att handla om Vårdöbron; av den enkla anledningen att ett beslut i den frågan knappast kan bli annat än det enda tänkbara: en ny bro, dock kamouflerat som en ”kompromiss” för att vissa grupper inte totalt skall förlora ansiktet.

Mer öppen är frågan om innevånarnas insyn i den verksamhet i den kommunala verksamhet som nu skall bolagiseras i staden. Föredragande tjänsteman lägger ett förslag som står i diametralt motsatsförhållande dels till stadens egna kodifierade principer och till den princip som etablerades vid bildandet av hamnbolaget. När det förefaller möjligt att detta förslag kanske inte omfattas av en majoritet finns ordföranden där som vapendragare, med resultatet att en majoritet sänder ärendet på ”remiss” till de som är direkt berörda av det och vars ståndpunkt är inte är någon hemlighet: vd:arna vid av staden majoritetsägda bolag kommer snarast utan undantag att förespråka samma brist på öppenhet (deras hemsidor kan t.ex. innehålla enbart bokslutet för 2013 som den enda egentliga informationen om företagets verksamhet) som privatägda aktiebolag inte utan skäl åtnjuter. Remissförfrågningar brukar primärt riktas till olika expertorgan och inte enbart till de vars ståndpunkt styrs av egenintresset. Det enda intressanta med ”remissen” är egentligen att se om några styrelseledamöter kommer att avvika från vd:ns linje.

Som verkställande direktören för Mariehamns Energi så riktigt framhåller är han inte anställd av staden, faktum kvarstår dock att det är stadens kapital han hanterar. Den risk detta implicerar är dock rent teoretisk då detta och de flesta andra stadsägda bolagen är monopolartade och därmed kan kompensera kostnadsökningar genom prisförhöjningar, till skada för ingen annan än konsumenterna. Därmed inte sagt att just detta bolag skulle vara ineffektivt.

Man måste gratulera staden för dess excellenta förmåga att alltid hitta rätt person att leda dessa bolag. De har aldrig behövt avsättas, det går utmärkt att sitta 20 år på en post utan att någon finner det anmärkningsvärt. Om man roar sig med att jämföra med vad som händer inom den privata konkurrensutsatta sektorn så kan man konstatera att t.ex. också så etablerade företag, utplockade på måfå, som Hewlett-Packard och General Motors under de sex senaste åren har haft fem respektive tre olika CEOs. Däremot har stadens bolagschefer i praktiken en anställningstrygghet som kan jämföras med stadens egna tjänstemän.

Ovanstående är inte helt rättvist mot stadens bolag då de flesta har den explicita uppgiften att förse mariehamnarna med service till rimliga priser och inte vinstmaximering. Men just p.g.a. deras specifika uppdrag finns det väl grundade skäl att ge allmänheten insyn i de bolag som de ju indirekt äger.
Högerns och stadsledningens syfte med att begära in det självklara är inte något som förvånar; jag trodde dock att liberalerna kunde ha sett vad det var fråga om och röstat för ett förkastande då de tidigare har klart deklarerat att de är för offentlighetsprincipen. Det är lite märkligt att detta inte återspeglas i deras konkreta ställningstaganden.

För övrigt är kvaliteten på beredningen av detta ärende miserabel, även med den mediokra standard vi vant oss vid; ett par exempel: vi får en obegriplig text då den innehåller semantiska orimligheter som ”privat affärsverk”, en beteckning som endast kan uppfinnas av någon överivrig byråkrat och inte har någon innebörd i den reella världen. Vidare hävdas att offentlighetsprincipen inte kan regleras ”genom beslut i bolagsordning”, beträffande vilket jag bara konstaterar att om bolagsordningen anses laglig och således godkänns så reglerar den också offentlighetsprincipen. Den tyngsta invändningen mot beredningen är emellertid att detta ärende inte efterlysts av stadsstyrelsen utan endast aktualiserats av stadsledningens strävan till att annullera ett tidigare demokratiskt fattat beslut i fråga om insyn i stadens bolag. Stadsstyrelsen bör någon gång inse att vi, åtminstone i teorin, lever i en demokrati och diktera vad tjänstemännen skall utreda och inte överlämna det åt överambitiösa byråkrater som inte har insett demokrati innebär att de folkvalda, och inte tjänstemännen, styr.
Peter Andersson