De etablerade partierna vågar inte ta debatten
Flyktingfrågan är stor på insändarsidorna av samma anledning som Sannfinländarna reser till Åland. De nuvarande partierna kan inte hantera den. Och verkar undvika att debattera den någon annanstans än just på insändarsidorna, vilket sällan är en metod som leder till mer förståelse och mindre rädsla för varandra. Nejsidan undersökte möjligheterna för att en diskussion på scen skulle få avsluta den manifestation för ”mångkultur”/flyktingmottagande som samtliga nuvarande lagtingspartier anordnade tillsammans lördag 1/8. Men det gick inte. Enligt Wille Valve (MSÅ), var det bara ”ett samhörighetsevent för alla som gillar det mångkulturella samhället”. Hellre stå i klunga och, delvis, protestera mot de ”onda” ålänningarna, än att samtala med dem. Dubbelfel. Jag tar dock debatten med vem som helst var som helst, till exempel på min facebooksida.
Bland vita människor i allmänhet, och svensktalande människor i synnerhet, har följande två företeelser länge varit en stor del av vår kultur: Skattefinansierad internationell solidaritet. Och att försöka undvika att bli betraktad som rasist.
Denna kultur är de nuvarande politikerna en produkt av. Men nu behövs kulturell förändring. Och folk börjar vakna (i Sverige alltför sent; på Åland förhoppningsvis lite tidigare). I Sverige finns städer som redan är förlorade. I Malmö duggar explosionerna, skottlossningarna och rånen tätt. De som ligger bakom är i väldigt hög grad folk som inte hade befunnit sig i Sverige om det inte var för flyktingpolitik.
Det finns fler kategorier av länder än bara ”rika” och ”länder man flyr från”. Kategorin ”fattiga länder på starkt uppåtgående” är en annan och stor kategori. Exempelvis Indien tillhör den. Exempelvis Chile har redan hunnit lämna den.
Vita människor har på lång sikt inte råd att satsa på att försöka skapa samhällen tillsammans med de mest svårintegrerade, mest våldsamma och mest odemokratiska folkgrupperna – de som uppenbarligen måste fly från sina egna länder. Inte om vi vill fortsätta tillhöra toppskiktet när det gäller välstånd och livskvalitet. För vi är sämre än vi tror, och större delen av världen är bättre än vi tror.
I exempelvis Japan och Sydkorea satsar man bara på sig själva utan att skämmas. Det borde vi också göra. Då slipper vi även debattera detta. Den internationella solidariteten är som en religion som vi borde göra oss fria från. Det kommer inte att leda till kaos. Vi har gjort oss fria från religioner tidigare.
Daniel Lampinen, Nejsidan
