Därför behöver Åland en skatepark
Jag har följt debatten angående en skatepark på Åland i många år nu (fick min första skateboard för 24 år sedan). Och jag kan känna en stor frustration över att ärendet, och ungdomarna, inte prioriteras högre.
Efter att ha funderat över vad det beror på så slår det mig att det kanske är på grund av ovetskap om vad det innebär att åka skateboard. Jag hoppas att jag kan ge en inblick i det med den här insändaren.
När jag var sju år fick jag min första skateboard efter att ha varit i Sverige på Skara sommarland som då hade en av Europas största skateparker. Jag vet inte vad det var som lockade men efter det så var jag fast. Och är det fortfarande trots att jag nu är 31 år och, tyvärr, inte har samma tid att lägga ner. Men jag ser mig fortfarande som en skateboardåkare.
Det beror på att det genomsyrar ens sätt att tänka och se på sin omgivning. Vart man än kommer så ser man potential och möjligheter.
Det skapar ett kreativt tänkande som man inte släpper trots att man inte aktivt utövar sporten.
Att åka skateboard innebär total frihet att göra som man vill. Det finns inga regler, inga gemensamma mål, ingen mall för hur det ska utföras. Man är fri att utifrån sina egna estetiska preferenser göra som man vill. Och jag är övertygad om att det har en positiv effekt på ens kreativa tänkande. Men det bästa av allt är att trots att det är en individuellt utövad sport så är man fortfarande del av en större gemenskap. Om man vill.
Det passar inte alla att vara delaktiga i lagsporter men jag tror dom flesta vill vara del av en gemenskap. Så var det för mig och att åka skateboard var svaret.
Det är kreativt, fysiskt och individuellt utfört men samtidigt är man delaktig i ett större sammanhang.
Och det är här en skatepark fyller en viktig roll. Skateparken blir en samlingsplats där man möts och inspireras av varandra. Men helt på ens egna villkor. Inga tränare, inga klubbar, ingen publicitet i tidningar. Ingen inblandning av vuxna. Det blir osynligt för utomstående men för den invigde betyder det allt.
Så jag kan förstå att det är svårt för oinsatta att förstå vilken betydelse det kan ha. Vid en första anblick kanske en skatepark framstår som en stökig plats, för stökiga ungdomar. ”Det skräpas ner”, har jag både hört och läst flera gånger.
Men jag ser det som en kreativ plats, för kreativa ungdomar.
Jag hoppas att jag med den här insändaren har gett en inblick i vad det kan innebära att åka skateboard. Och att en ordentligt byggd skatepark ges prioritet av Mariehamns stad. Kanske kan det inspirera någon av dagens sjuåringar på samma sätt som det gjorde för mig för 24 år sedan.
Daniel Söderbäck
