DELA

Dagcentret för personer med demens hotat!

Till Demensföreningens stora besvikelse stängs Folkhälsans Dagcenter vid årsskiftet. Orsaken uppges vara för liten beläggning.
Kommunerna använder sig inte av Dagcentret som en kvalitativ rehabilitering för personer med demens och avlastningsmöjlighet för anhöriga och närståendevårdare. Dagcentret går med förlust trots att verksamheten varit mycket uppskattad av deltagarna och de anhöriga. Demensföreningen och Folkhälsans Allaktivitetshus på Åland Ab startade Dagcentret som ett gemensamt projekt med stöd av PAF-medel under tiden 2006 – 2008. Därefter övertog Folkhälsan huvudmannaskapet, men Demensföreningen har fortsatt att ställa sina resurser till förfogande genom Demensrådgivarens tjänster och ekonomiskt stöd.

Beslutet om stängning ter sig kontroversiellt med tanke på Ålands landskapsregerings planer på att 90 procent av personer på 75 år och äldre framöver förväntas bo i eget hem. En av de grupper som kommer att behöva mest vård och omsorg är personer med demens.
Lagen om stöd för närståendevård stadgar också om fem dygns avlastning för anhöriga som vårdar hemma. Detta förutsätter kommunernas ökade service och stödtjänster och ett nära samarbete mellan lagstadgade och frivilliga insatser. Man betonar även vikten av att upprätthålla de äldres hälsa och funktionsförmåga.
Men anhöriga till personer med demens förmår i detta avseende inte precis stå på barrikaderna. De tar i stor utsträckning själva hand om de sina i det tysta och som de brukar säga, får de inte planerad och regelbunden avlastning finns det snart två sjuka i hemmet.

Här borde kommunerna tänka förebyggande och planera långsiktigt, men istället uppmanas socialnämnderna att spara in på icke lagstadgad verksamhet. Vad är då lagstadgad eller icke lagstadgad verksamhet i det här fallet? Klienter kan beviljas lagstadgad plats vid Folkhälsans Dagcenter med stöd av Socialvårdsförordningen. Med andra ord ser man Dagcentret som jämförbart med en ”vårdanstalt”, och som därmed borde vara ett självklart alternativ för rehabilitering och avlastning.
Varför anlitar då inte kommunerna denna kvalitativa tjänst för sina invånare? Är det för dyrt med 76 euro varav 18 euro i självrisk per person och dag? Men är man bara femtio år när man får Alzheimers sjukdom finns det i dagsläget, efter kanske ett års arbetsanpassning, i princip ingen annan tillräckligt kvalitativ rehabilitering på Åland än en plats vid Folkhälsans Dagcenter. Ett alternativ som framförallt framstår som människovärdigt, men även förhållandevis billigt i jämförelse med om en person i arbetsför ålder, men även äldre, i ganska tidigt sjukdomsskede, istället behöver vård på gruppboende eller institution.

Enligt Handikappservicelagen, som här trädde i kraft den 1.9.2010, stadgas att dagverksamhet är en subjektiv rättighet för gravt handikappade. Denna rättighet bör även omfatta patienter med demens. Men pengar styr ofta ogenomtänkta beslut och människor ”körs över” på vägen, speciellt de som inte förmår försvara sin rätt. Med respekt för våra målgrupper, familjer som lever med demens, måste vi nu därför föra deras talan.
Erfarenheten visar att anhöriga till personer med Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar har ett stort behov av att få information och kunskap om sjukdomen, om samhällets service och stöd och att få träffa andra i liknande situation.
Under år 2009 – 2010 har vi därför utarbetat ett unikt koncept i syfte att hjälpa och stöda hemmaboende familjer som lever med demens. Anpassningskursen ”Lära sig leva med demens” genomfördes för sju familjer hösten 2009 på Lemböte lägergård i samarbete med Folkhälsans Dagcenter och Ålands hälso- och sjukvård. Kursen utföll mycket väl och resulterade i uppföljande gruppträffar för familjerna under 2010 på Sankt Görans församlingshem.
För att anhöriga lättare skall kunna delta i denna verksamhet, har vi ordnat sysselsättning för deras respektive maka/make på samma plats genom köptjänst från Dagcentret. På detta sätt får både de som har demens och deras anhöriga delta i givande träffar och de anhöriga behöver inte själva ordna med tillsynen av sin respektive maka/make.
Dessa anhöriga uttrycker ett stort behov av att få fortsätta träffas under organiserade former, och att anpassningskursen och stödgruppsträffarna måste få komma flera till del. Demensföreningen planerar därför att till Ålands landskapsregering ansöka om PAF-medel för år 2011 enligt samma koncept och det är vår förhoppning, att det hela som tidigare kan ske i samarbete med Folkhälsans Dagcenter.

Att stänga Folkhälsans Dagcenter är alltså på flera sätt en kortsiktig lösning. Vad man vinner i dag förloras i framtiden. Från Demensföreningens sida är vi mycket ledsna över detta beslut, som får konsekvenser för framförallt familjerna som nu anlitar Dagcentret, och för de allt flera som framöver kommer att behöva dagverksamhet.
Att lägga ned en så lyckad verksamhet är mycket beklagligt med tanke på deltagarna, personalen vid Dagcentret och indirekt för Demensföreningen. Det finns ingen tvekan om vilken betydelse Folkhälsans Dagcenter, kursen ”Lära sig leva med demens” och de uppföljande gruppträffarna har haft och har för de familjer som deltagit. Det är också mycket olyckligt att inte ta tillvara den långa erfarenhet och stora kompetens som personalen vid Folkhälsans Dagcenter och Demensrådgivaren har, och som genom ett fortsatt gott samarbete, skulle kunna erbjuda kvalitativ dagverksamhet och kurs- och stödgruppsträffar till familjer som lever med demens.

Folkhälsan och kommunerna har dock ännu möjlighet att prioritera Folkhälsans Dagcenter i budgeten för år 2011.
En så stor organisation som Folkhälsan bör se till allas hälsa. Kan Folkhälsan delvis bedriva Dagcentret inom ramen för sin egen verksamhet? Kan PAF-medel bekosta underskottet för ytterligare ett år? Kan verksamheten utökas till att omfatta flera dagar per vecka? Något som har efterfrågats av en del familjer som behövt utökad rehabilitering och avlastning.
För att kunna ge personer med demens som bor hemma och deras anhöriga det stöd de har rätt till, är kvalitativ dagverksamhet ett av de bästa alternativen. För att här trygga en jämlik vård och omsorg för invånarna i de olika kommunerna behövs det förståelse för behovet av flexibla insatser och vilja till samarbete över kommungränserna.

Därför, bästa beslutsfattare inom Folkhälsan och i kommunerna, när ni fastställer budgeten för år 2011, vill vi och hoppas vi, att ni nu ger utrymme för att stöda Folkhälsans Dagcenter. Det är väl investerade pengar för framtiden, med tanke på alla invånare i landskapet, som redan har eller kommer att få en demenssjukdom, och som själva inte kan göra sig hörda i sak.

Mariehamn den 5 oktober 2010
Styrelsen för Demensföreningen på Åland r.f. och demensrådgivare Regina Österlund