Cyniskt i sparplanen
Vad är nu detta? Hälsocentralen blir kvar i Godby, men labbet försvinner. Då skall ju folk i alla fall till stan och trängas och köa för att ge blodprov och annat.
Samtidigt ser man att julfesten för personalen är kvar. Den kostar nästan lika mycket som att ha kvar labbet. Kunde man inte ha tänkt sig att personalen skulle avstå från festförmånen ett par år, tills det värsta är över, till förmån för labbet i Godby?
Man sparar in på allt möjligt, men personalen har en hel del förmåner kvar, bland annat billig tandläkare medan vi andra skall gå privat och betala dyrt.
Jag blir så förgrymmad så jag nästan kunde tänka mig att sponsra verksamheten med pensionen. Det är ju en mänsklig rättighet att ha service i närheten!
Jag tänker inte mest på mig själv nu, fast jag också utnyttjar hälsocentralen och labbet. Det finns 2.000 – 3.000 till på norra Åland som gör det. Alla skall de in till stan nu.
För dem som är någorlunda raska och har bil kan det fungera i nödfall, men hur ser man på dem som är gamla och skröpliga och måste ta taxi eller färdtjänst? Blir inte det en merkostnad för samhället? Har man beaktat den, eller räknar man med att det är en annan betalare?
En annan sak jag har funderat på är den stora skillnaden i kostnader för vård på rikssidan och i Sverige. Om det nu verkligen bara är språket det hänger på så kunde man väl anlita några av våra duktiga och språkkunniga ungdomar som kunde följa med patienter till rikssidan och fungera som tolkar. Ungdomarna skulle få språkträning och ÅHS skulle spara pengar.
Är det en helt galen fundering?
Rolf B. Danielsson
