Cykla på rätt sätt
Trevligt att se en stor tidningsannons om hur man cyklar korrekt. Som laglydig cyklist i Mariehamn hamnar man ibland märkliga situationer, som när man ska korsa en väg på en cykelöverfart. Om det inte är tomt på vägen så stannar man vid märket ”väjningsplikt” som ofta finns uppsatt vid platsen. Då inträffar det märkliga att bilarna på vägen stannar framför cykelöverfarten. Därmed börjar ett sorts ”chicken race” där man väntar på vem som ska köra först. Under tiden bildas bilköer från båda håll. Om nu bilisterna ger upp och kör iväg så kommer snart någon ny som stannar, och vägen blir aldrig tom så man kan cykla över. Så antingen ger man upp och cyklar över olagligt, eller också hoppar man av och leder cykeln lagligt (i regel sitter cykelöverfarten ihop med ett övergångsställe). Speciellt pinsamt blir detta när man cyklar med sina barn och ska försöka förklara för dem vad som händer.
Om man kör bil uppstår det motsatta problemet: då och då tvingas man stanna på en huvudled därför att någon bilist framför stannat vid en cykelöverfart. Eller också är det man själv som tvingas tvärbromsa för att en cyklist kör rätt ut i vägen utan att bry sig om väjningsplikten. I värsta fall inträffar en olycka, och då är det en klen tröst att skuldfrågan är klar.
”Barn under tolv år får cykla även på gångbana, om därav inte uppstår oskälig olägenhet för gående.” står det i vägtrafiklagen. Tyvärr verkar många cyklister tro sig vara under tolv år gamla, eftersom trottoarerna fungerar som cykelbanor oavsett om de är skyltade som cykelbanor eller inte. Delar av Ålandsvägen till exempel. Och nog kan cyklister i alla åldrar orsaka olägenheter för gångtrafikanter på våra trottoarer, när de ljudlöst åker förbi bakifrån i full fart på en handsbredds avstånd, eller slår en signal på ringklockan för att man ska flytta på sig.
Men inte är det bättre trafikvett i andra städer. I Göteborg finns det många trafiksignaler för cyklister, och stannar man vid rött är det stor chans att man blir omkörd av några mindre nogräknade medtrafikanter. På Åland slipper man i stort sett det problemet.
Jag tror att problemet är att cyklar inte tas på allvar som fordon, utan räknas som hjulförsedda fotgängare. Men attityder kan förändras, som för ett antal år sedan när myndigheterna i Sverige lärde bilisterna att respektera fotgängares företräde på övergångsställen. Vad vi behöver är en trafikvettskampanj som kanske redan är påbörjad. Man måste nog också placera ut cykelburna poliser vid strategiska cykelöverfarter som talar allvar med cyklister som bryter mot väjningsplikten (det görs i Göteborg). Dessutom behövs ordentlig märkning av cykelbanor; ibland har man ingen aning om en trottoar samtidigt fungerar som cykelbana (Norragatan är ett bra exempel). Det finns en speciell blå färg för att markera cykelfält, som vad jag vet inte används någonstans i landskapet.
Per Johansson
