Citronpris till staden
Ett av de mest förvånande miljöuttalanden jag läst på länge levererades igår av stadens miljöchef Jan Westerberg. Han berättade i en insändare att han för tjugo år sedan ville vara miljömedveten och tankade sin bil med det första miljödieselbränslet i Sverige. Följden blev att bilen fick motorstopp på synnerligen olämpliga platser, bland annat mitt över en obevakad järnvägsövergång.
Vad ville Jan Westerberg säga med detta exempel? Jo att biobränsle inget är att lita på. Att det var bra att staden tog bort passusen om miljöbränsle vid upphandlingen av stadsbusstrafiken. Ta inga risker! Kör fossilt! Vänta åtminstone tills fullständiga bevis på biobränslets förträfflighet har lagts fram av någon statlig inrättning! Kan man tolka honom annorlunda?
Han underkänner Sixten Sjöbloms fiskdiesel och Yrkeshögskolan Novias analys som visade att bränslet var mycket bra. Han underkänner därmed även Östersjöfondens premiering av Sixten Sjöbloms insatser och han underkänner omdömet hos de 700 mariehamnare som med sina namn begärt att bussarna i Mariehamn skall gå på biobränsle – oberoende av vem som driver trafiken. Och slutligen underkänner han Ålands Natur och Miljös förmåga att bedöma vad som är bra och vad som är dåligt i kampen för ett hållbart samhälle.
Jan Westerberg är säkert inte ensam om sina åsikter, kanske omfattas de till och med av en och annan i stadsledningen, men nu framstår det tydligare varför man inte hade politiskt mod att höja stadens miljöprofil till en nivå som skulle ha uppmärksammats i omvärlden.
Man vågade helt enkelt inte ta risken att något skulle gå snett och därmed bli pinsamt. Tryggast att hålla sig till gamla beprövade fossiler och låta någon annan sköta utvecklingen!
Men man uppnår sällan några verkligt goda resultat utan att ta risker. I våras var Mariehamn den enda staden i världen med fossilfri kollektivtrafik. Alla bussar gick på närproducerad fiskdiesel från Eckerö. Tänk om stadens miljöchef då hade insett vilken potential för en satsning på miljöturism som låg färdigt framdukad i hans stad!
Tänk om han hade haft modet att riskera en eventuell felsatsning. Tänk om han tagit ett resolut grepp om de för honom otydliga analysaspekterna och med friskt mod drivit dem till klarhet. Vilken nytta hade han då inte kunnat göra för oss alla och för miljöstaden Mariehamn! Nu blev det inte så.
Synd att Jan Westerbergs bil stannade på spåren för tjugo år sedan.
Uffe Grüssner
