Brist på omsorgsboende ett politiskt handikapp
I dag står 22 psykiskt funktionshindrade ungdomar utan egen bostad. Dessa personer tvingas bo hemma hos föräldrar/anhöriga trots att de har rätt till egen bostad. Det finns även yngre funktionshindrade som lever i omsorgsboende tillsammans med mycket äldre personer, mer eller mindre utan kontakt med jämnåriga under fritiden.
Politikerna hänvisar till att de offentliga medlen räcker inte till att bygga omsorgsbostäder. Privata aktörer vill bygga men möter motstånd från grannar.
Det här är varken socialpolitiskt jämställt eller människovärdigt år 2011, utan visar på politisk brist på lagkompetens, prioriteringsförmåga, förståelse, insikt och empati med en grupp människor som är i behov av omsorg för att kunna leva ett så tryggt och lyckligt liv som möjligt i vardagen, varje dag.
Egen bostad är grunden för personlig integritet som är en viktig del i varje människas liv. Får jag väljarnas förtroende lovar jag att jobba för att det byggs fler bostäder för omsorgsboende – i offentlig eller privat regi. Personligen tycker jag att omsorgsboendet bör koncentreras till Mariehamn med omnejd med tanke på närhet till service och fritidsaktiviteter, men det viktiga är att bostäderna byggs där omsorgstagarna VILL bo, inte där det är bekvämast för vårdgivarna.
För att trygga jämställd omsorg över hela Åland bör specialomsorgen och handikappservicen lyftas bort från kommunerna och underställas landskapet. Snarast möjligt.
Ove Andersson (ObS), kandidat i lagtings- och kommunalvalet i Mariehamn
