Boendestöd behövs för de med psykisk ohälsa
Livsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar har förändrats de senaste åren.
Den relativt nya socialvårdslagen slår fast att service hemma ska prioriteras, istället för service som förutsätter en flytt. Lagen beaktar FN-konventionen för personer med funktionshinder som säger att det bör finnas tillräckliga stödåtgärder så att också de i behov av mentalvårdstjänster har möjlighet att bo i eget hem.
Gott så. Men hur ser verkligheten ut?
Fortfarande är över 10 000 personer i Finland inskrivna på psykiatriska enheter (sjukhus och boenden). Många skulle antagligen kunna leva hemma, men har istället flyttat till serviceboenden i grupphem på grund av bristande stöd.
Det är bekymmersamt att vi i Finland inte kan erbjuda mera förebyggande insatser, utan lappar så gott vi kan när problemen och svårigheterna har växt sig alltför stora.
Lagen säger att service hemma ska prioriteras, men i det här sammanhanget – för personer med psykisk ohälsa – är det inte hemservice som ska erbjudas. Vi hävdar att det är den mera omfattande boendestödsmodellen som behöver implementeras och utvecklas för att personer med psykisk ohälsa ska kunna återhämta sig, öka sina egna kapaciteter och återta sitt vardagsliv.
Boendestöd och hemservice är inte samma sak. Hemservicen bygger i stor utsträckning på att ”göra åt…”, dela ut läkemedel, sårbehandling etc, för att individen ska kunna bo kvar hemma. Men här läggs mindre fokus (och tid) på ömsesidighet, återhämtning och socialt stöd. Boendestödsmodellen är ett socialt stöd i vardagen och bygger på att man skapar trygga relationer mellan professionella och hjälpbehövande, man sköter saker hemma tillsammans, vilket ökar känslan av jämlikhet, delaktighet och självbestämmande.
Relationen är av avgörande betydelse för en återhämtningsprocess och syftet med boendestödet är att stärka den enskildas förmåga att klara sig både i- och utanför hemmet. Boendestödet ser bortom problem och svårigheter, är en komplex social insats där båda parter är delaktiga, och har påvisade förändrande effekter.
Vi är övertygade om att många fler skulle kunna leva hemma om stödet var tillräckligt. Det visar inte minst effekterna av boendestödet i Sverige, där nästan alla kommuner har gått in för den här modellen.
Självständigt boende är kopplat till att individen upplever tillhörighet i närsamhället och har förmågan att använda de tjänster som erbjuds. Med hjälp av boendestöd kan personer med psykisk ohälsa återuppbygga dessa färdigheter.
PSYKOSOCIALA FÖRBUNDET RF
CHRISTER RÖNNLUND
STYRELSEORDFÖRANDE
BODIL VIITANEN
VERKSAMHETSLEDARE
