Besviken på kriminalkommissarien
Jag ville aldrig uttala mig om våldtäkten som inträffade vid Nabben. Ja, det var en händelse som vi inte förväntade oss på en plats som Åland. Vi alla vill ha en ö där alla kvinnor upplever en stor trygghet.
Jag tycker synd om tjejen som blev våldtagen. Hennes liv är mest sannolikt förstört. Mäns våld mot kvinnor har blivit ett samhällsproblem. Det var bra att Fredsinstitutet påminde oss om detta under den lilla julnatten i staden.
Men för att vara ärlig – jag var besviken på kriminalkommissarien Olof Lindqvist och hur tidningarna rapporterade händelsen.Våldtäkt förekommer i alla samhällsgrupper. Alla män oavsett land och språk kan våldta.
”………Han är i 30- årsåldern och av ickenordiskt ursprung. Han talar inte svenska..” Olof Lindqvist.
Vad berättar du för oss, Olof?
Det är bra att vara öppen men ibland är det också bra att dubbelkolla konsekvenserna. Jag har aldrig studerat juridik men jag vet att man är oskyldig tills motsatsen bevisats. Eller hur?
Det var för tidigt för Olof att börja röja alla detaljer om den misstänkta mannen. Jag tror inte att ålänningar vill ha en polis som ger för många detaljer som kan dra felaktiga slutsatser.
Jag är så glad att jag bor på Åland. En ö där jag kan ta en promenad mitt i natten utan att behöva frukta något. Men när vi börjar peka anklagande finger mot varandra kommer vi sätta vår stolta trygghet på spel.
Jag tycker att polisen bör kämpa hårt för att se till att stereotyper inte påverkar i deras förundersökningar. Det är inte en anklagelse, utan ett råd. Löjligt eller? Jag undrar om det finns mångfaldsarbet inom polisen som i andra delar av Sverige och Finland.
Innan jag blev misshandlad av en dörrvakt på en krog i Mariehamn, hade jag ett stort förtroende för den åländska polisen. Det kunde ha blivit en helt vanlig utekväll på krogen med en kompis (svart) som var på besök från Italien. Vi var inte berusade. Vi var lugna och välklädda och ville bara ha kul som alla andra personer. Men dörrvakten sa överraskande till oss på engelska att vi inte är välkomna den natten.
– Varför inte?, frågade jag.
Han vägrade att svara och insisterade på att vi borde lämna dörren.
– Jag lämnar inte! Jag behöver en anledning, om du vill att jag ska lämna, sa jag till honom.
Han försökte knuffa bort mig men det var inte lätt för honom. Jag stod still och sedan ringde hans arbetskamrater till polisen. Jag vill inte skriva om hur polisen hanterade det fallet, men det var en besvikelse.
Slutligen, vill jag säga att jag inte förnekar det faktum att utlänningar begår brott. Men frågan är – spelar det en stor roll om våldsmannen är åländsk eller ickenordisk. Jag vågar säga att vi behöver att se förbi etnicitet, nationalitet, hudfärg och ta människan för vad han eller hon är.
Våld är aldrig okej. En ålänning, en svensk, en mexikansk eller en gambiansk som bor på Åland, bär med sig ett ansvar, mot sig själv, med människor och samhället. Det är inget som vi behöver argumentera om.
God jul till er alla!!
Alieu Khan
Mariehamn
