DELA
© Nya Åland

Beredskapsjobb för unga

Alla är vi mer eller mindre bekymrade över verkningarna av den dalande offentliga ekonomin. Och vi drabbas alla av den, på ett eller annat sätt.

Man frågar sig hur politikerna förr klarade av att handskas med ekonomin, och fick pengarna att räcka till det mesta, när det nu för tiden inte räcker ens till att täcka de nödvändigaste behoven inom vård och omsorg. Förklaringen är enkel. Åland påverkas ekonomiskt av allt som händer runt omkring oss, vi är ingen särskild värld, avskuren från omvärlden, och det finns ingen jordglob med endast Åland på. Så länge omvärlden lider av den ekonomiska krisen, så lär också vår landskapsekonomi påverkas av detta. Främst märks detta på att när Finlands ekonomi börjar krisa så får vi mindre pengar tilldelade oss via klumpsumman. Men hela den privata företagsverksamheten som till exempel jordbrukets tillväxtmöjligheter och rederinäringens framtid påverkar oss och vår privata ekonomi, likväl som den påverkar den offentliga ekonomin.

Men det räcker inte som enda förklaring. Åland är litet, och vi påverkas snabbt av ett minskat pengaflöde från riket. I den komplexa värld vi nu lever i, har våra politiker inte tillräckliga kunskaper i offentlig ekonomi för att i tid förutse en regression, och försöka motverka den. I stället förlitar man sig på tjänstemännens utlåtanden och siffror. Men inte heller tjänstemännen har tydligen tillräckliga kunskaper för att kunna ge väl genomtänkta förslag för hur man skall motverka de verkningar besparingsåtgärderna har för den åländska befolkningen.

I stället blir det ett ropande och hoande och halvmesyrer och löften om förbättringar som aldrig kan infrias för att pengar saknas. Sådant skapar inte politikerförtroende. Och även tjänstemännen får sig en släng av sleven ibland. Kanske med rätta. För när sämre tider stundar kan man inte bara sitta på rumpan och bevaka och tillgodose sitt eget revir och sitt eget befattningsområde. Nej, då måste man kunna samarbeta över gränserna mellan de olika avdelningarna. Det vore på tiden att man även inom hela landskapsförvaltningen övergav sitt revirtänkande nu, och faktiskt satte sig ner vid samma bord och tillsamman söker samförståndslösningar för att få den totala ekonomin i balans. Och en acceptans av att även den egna avdelningen måste dra sitt strå till stacken. Och det är till exempel inte så fiffigt att föreslå försämrade avdragsmöjligheter och mindre skattelättnader för befolkningen samtidigt som man behöver stimulera den privata ekonomin.

Den arbetslöshet vi nu börjar se skymta vid horisonten, är redan en verklighet för många ungdomar. De som inte fått en studieplats i höst har kanske inte så ljusa utsikter på arbetsmarknaden heller, nu när sommarjobben försvinner. Här har landskapet och kommunerna en uppgift att ordna vettig sysselsättning för dem, kanske beredskapsjobb vore en lösning? Inom många offentliga verksamheter kan ungdomarna få arbetsträning om underlättar för dem klivet in i yrkeslivet, i väntan på studieplats eller “riktigt” arbete.
Runa Lisa Jansson