Beredskap för menförestider i skärgårdshavet?
Vad finns det egentligen för beredskap den dagen skärgårdstrafikens mindre färjor ligger infrusna? Julhelgen och driftsproblemen med en del av de frigående mindre färjorna de senaste dagarna påminde oss om den annalkande situationen i den åländska skärgården. Kraftig kyla, snö och helgdagsturlistor visar att skärgårdstrafiken är hotad pga menföresisen, det går ordentligt trögt i rännorna. Införs dessutom isturlistorna så vet vi vad som väntar.
För skärgårdens överlevnad och för den allmänna säkerheten så behöver vi snarast ha tre st svävare i beredskap. Svävare som kan transportera mellan 6-10 pers. eller en ambulansbår. Vad händer om det tex börjar brinna eller någon blir sjuk på någon av öarna eller någon av alla färjor som trafikerar i eller igenom skärgårdshavet? Fartygen ligger infrusna i isen och isen är inte tillförlitlig? En olycka liknande den utanför Ramnö i Sverige kan mycket väl inträffa även hos oss och då finns ingen beredskap alls. I sverige kunde inte räddningshelikoptrarna lyfta pga isbildning på rotorbladen. Där fick sjöräddningens svävare rycka in istället.
Vilken beredskap har vi på Åland i en liknande situation? Situationen gäller egentligen även all sjukvård och räddningsverksamhet i skärgården idag. Det skulle vara guld värt om det fanns en svävare för ca 6 personer stationerad i Kumlinge eller i södra Brändö som beredskap i den norra skärgården och en svävare i Sottunga eller Kökar för den södra skärgården. Dessa kunde nyttjas även för sjöräddningsändamål i hela skärgården runt hela Åland. I skärgården bor det ca 2500 personer och genom skärgården trafikerar dygnet runt, året runt storfärjor med tusentals passagerare ombord. Det finns idag egentligen ingen beredskap och organisation om det händer något i menförestider. I dagsläget finns det veterligen endast två st. svävare på Åland, varav den ena är i privat ägo och är uthyrd till Åbolands skärgård och den andra av mindre modell är någonstans i LR’s lager.
Ett förslag är att Ålands sjöräddningssällskap får spela en central roll som innehavare av svävarfarkoster, koordinator och utbildare på samma sätt som i Sverige. Stationera två st. svävare i skärgården och ha en tredje som backup på fasta Åland med adress sjösäkerhetscentret. Den tredje kan då även vara tillgänglig för utbildning av svävarförare för hela norden. Det är ingen bagatell att framföra svävare i 70km/h, i snötjocka, mörker, mellan infrusna remmare och andra hinder, man behöver åtminstone ha FRB utbildning i ryggen.
Svävarna är livsviktiga och behövs också för att sköta menförestidens person-, skol- och dagis- transporter. I skärgården finns arbetspendlare mellan kommunerna och byarna som bland annat ser till att skolor, dagis och äldrevården fungerar. Med infrusna färjor, isturlistor och menföresisar omöjliggörs dessa resor.
Finansiering av svävarna bör kunna lösas med delvis allmänna medel, sponsorer, skärgårdskommuner , skärgårdsföretag, skärgårdsförsamlingarna med flera. Och har färjorna väl frusit fast (/Offhire/) så borde det ju på samma gång lösgöra resurser för själva driften av svävarna både med personal och med överföring av budgeterade medel för att trygga den behovsanpassade menförestrafiken mellan öarna.
Några bil-isar som fanns på -80 talet kommer vi inte att få se på grund av snötäcket. I Sverige får skärgården hjälp i menförestider av sjöräddningen när det behövs och även försvaret kan assistera vid behov, samma gäller på fastlandet. Men vad har vi för beredskap i skärgårdshavet i landskapet Åland idag år 2011?
Sven Sjöblom (S)
Brändö – Kumlinge
