Barnskyddet på Åland idag
Med anledning av den senaste tidens diskussioner kring det åländska barnskyddet vill jag komma med några synpunkter. Jag är utbildad klinisk psykolog och har som socialdirektör i Mariehamn arbetat med barnskydd åren 1970-1992, och därefter 18 år som sakkunnig medlem i barnskydd vid Ålands förvaltningsdomstol. Barn som far illa är det allra svåraste området inom socialvården.
Ett uppmärksammat fall inom Finlands barnskydd kan tas som exempel, där en åttaåriga flicka dog på mors dag för några år sedan. Barnet misshandlades till döds av sin far och styvmor. Fadern och styvmodern avtjänar livstidsstraff för dådet. Flera tjänstemän stod åtalade för tjänstebrott i fallet. Tjänstemännen, socialarbetare, hälsovårdare och läkare hann i barnskyddsärendet ta del av elva barnskyddsanmälningar före barnets död. Den duperande fadern, tidsbrist och svåröverkomliga gränser mellan olika myndigheter, ledde till att ingen anmälan togs på tillräckligt stort allvar. Inte på så stort allvar att flickan hade omhändertagits på ett sätt, som inte bara skulle ha räddat hennes liv, utan också gett henne det alla barn är berättigade till, ett drägligt liv.
Två socialarbetare dömdes för brott mot tjänsteplikt medan övriga åtalade frikändes. Tingsrätten ansåg att socialarbetarna borde ha reagerat på de barnskyddsanmälningar som gjorts och att barnet borde ha omhändertagits utgående från den information socialarbetarna hade fått. Att socialarbetarna och även andra tjänstemän borde har reagerat och tagit sitt ansvar på grund av anmälningarna verkar ju uppenbart.
Domslutet visar hur ensamma socialarbetarna var under utredningen. En barnskyddsutredning är oerhört komplicerad och psykiskt krävande för alla inblandade. Socialarbetare har i allmänhet till sitt förfogande uppgifter från bland andra barnrådgivningen, primärvården, barndagvården, dagmammor, skolan, psykiatrin och polisen. Ibland har tystnadsplikten och bristen på kontakter mellan myndigheter försvårat utredningar. Barn är därtill väldigt lojala mot sina vårdnadshavare. Arbetet är mycket slitsamt. Omsättningen bland socialarbetare som arbetar med detta svåraste område inom socialvården, barnskyddet, är omfattande. Det finns också ett inbyggt obehag hos oss människor att se, att barn kan behandlas illa, vilket tyvärr medför att de utlåtanden som socialarbetarna begär, ofta blir så intetsägande, att utlåtandet inte får någon betydelse vid det fortsatta arbetet för barnets bästa. Allmänt kan ändå sägas, att ett samarbete kring barnets bästa från alla parters sida är till oerhörd fördel i barnskyddet Ett problem som ofta uppstår vid barnskyddsärenden är, att den anmälda familjen går till massmedia och ger sin syn på barnskyddets arbete. Socialnämnden och dess medarbetare har ingen möjlighet att offentlig reda ut den verkliga situationen. Men om det går så långt att barnet far illa och inte omhändertagits, är det i regel barnskyddets fel och brister som påtalas. I sammanhanget bör ändå nämnas, att ett omhändertagande för vård utom hemmet är ett undantag, att många åtgärder finns att tillgå, som hjälper det drabbade barnet och dess familj.
I yttersta korthet kan jag, för att påvisa den i riket gällande barnskyddslagens anda och mening, berätta följande: Barn skall ha rätt till en trygg uppväxtmiljö och en harmonisk uppväxt (1 §). Barnets föräldrar har huvudansvaret för barnets välfärd, men myndigheter, som arbetar med barn skall stöda dem i uppfostrargärningen (2 §). För at främja barns gynnsamma utveckling planerar och ordnar kommunen även ett förebyggande barnskydd, som avser att förebygga barns och familjers problem (3 §). Inom barnskyddet skall tillvägagångssättet vara så finkänsligt som möjlig (4 §) Barnskyddet skall ordnas i tillräcklig utsträckning och vid de tider det behövs (11 §). En välfärdsplan uppgörs av socialvården, som godkänns av fullmäktige (12 §). Vid brådskande omhändertagande föredras ärendet av den utredande socialarbetaren inför en ledande socialarbetare, som fattar beslut i ärendet (13 §).
Kommunen eller flera kommuner gemensamt skall tillsätta en expertgrupp, som består av representanter för social- och hälsovården, experter i fråga om barns uppväxt och utveckling samt andra sakkunniga som behövs i barnskyddsarbetet (14 §). Barn som fyllt 12 år skall ges tillfälle att bli hörd i ärende som berör barnet (20 §). Socialarbetaren som ansvarar för barnets angelägenheter skall tillgodose barnets bästa, föra barnets talan och vid behov ordna rättshjälp (24 §).
Anmälningsskyldighet om behovet av barnskydd har olika myndigheters och sociala föreningars anställda, men även en annan person kan göra en sådan anmälan. Anmälan görs till kommunens sociala myndigheter (25 §). När behovet av barnskydd har konstaterats skall socialvården utan dröjsmål vidta sådana stödåtgärder inom öppenvården, som behovet förutsätter (34 §). Sådana åtgärder kan vara ekonomisk hjälp, hemservice, terapi, intensifierat familjearbete och andra stödåtgärder och tjänster (36 §).
Om ett barn befinner sig i omedelbar fara kan det bli fråga om en brådskande placering (38 §). Beslutet fattas av den socialarbetare, som för ändamålet utsetts av socialnämnden (38 §). Innan beslut om brådskande placering fattas skall man utreda barnets, föräldrarnas eller ev. annan vårdnadshavares åsikt i saken (39 §). Ett alldeles speciellt problem i små kommuner, ja till och med i Mariehamn är, att socialarbetare kanske blir tvingade att åta sig barnskyddsfall, som rör en granne eller kanske en familj som har en politisk, eller av annan orsak, en betydande ställning i närsamhället. Våld eller hot om våld gentemot socialtjänstemän är inte heller ovanligt i vårt samhälle. Det åländska barnskyddet skulle uppenbart vinna på ett samgående inom socialvården. Jag ser också med tillfredsställelse, att arbetet med den åländska barnskyddslagen nu vidtar i social- och miljöutskottet.
Som en personlig synpunkt, baserad på min egen erfarenhet av barnskydd vill jag framföra, att den finländska lagen om barnskydd (13.4.2007/417) borde följas i alla väsentliga drag. Man har på fastlandet kunnat tillgodogöra sig stor erfarenhet och expertis inom området.
En möjligast liknande barnskyddslag här på Åland gör, att man kan utnyttja erfarenheterna på fastlandet och även dra nytta av ärenden som behandlats i Högsta förvaltningsdomstolen.
Leif Jansson
