Barnomsorgens egen tolkning av religionsfriheten
Läste i lördagens tidningen Åland att julkyrkan skall slopas för dagisbarnen i Mariehamns stads daghem. Det står stadens beslutsfattare fritt att bestämma om daghemmens deltagande i julkyrka eller inte, men det som jag reagerar på är hur man motiverar sitt beslut med att hänvisa till grunderna om förundervisningen och Finlands grundlag om likabehandling.
Genom att tolka religionsfriheten synonymt med utövandeförbud gör sig tf. barnomsorgschef Gun-Viol Lindeman till språkrör för en närmast stalinistisk tolkning av religionsfriheten i grundlagen.
Mariehamns barnomsorg borde ha angett de verkliga orsakerna för beslutet, i stället för att ty sig till en difus juridisk grund som inte håller. I tidningen Åland kan man läsa att en daghemsföreståndare säger att ”det har varit ganska körigt när vi ska i väg med stora barngrupper”.
Enligt 11 § i Finlands grundlag så består religionsfriheten av en positiv och en negativ sida. Pro primo är religionsfrihet en grundläggande rättighet, som innebär frihet att tro, utöva sin tro och höra till ett religiöst samfund, s.k. positiv religionsfrihet. Pro secundo är religionsfrihet också frihet att inte tro och inte utöva någon tro eller höra till en religiös gemenskap, s.k. negativ religionsfrihet.
Dagisbarn och skolelever har under målsmans översyn rätt till båda alternativen.
För daghem och skolor handlar det i praktiken om att definiera eller få definierat vad som är religionsutövning och vad som inte är det. Lagen om småbarnspedagogik 2a § är inte exkluderande, tvärtom stipulerar den att barn skall ges färdigheter att förstå och respektera den allmänna kulturtraditionen samt vars och ens religiösa och livsåskådningsmässiga bakgrund.
Det handlar inte om religionsutövning när pedagogen eller en inbjuden representant från kyrkan i undervisningen förklarar församlingens roll i samhället, kyrkoåret eller berättar om kyrko-byggnaden. Gällande julfesten har riksdagens grundlagsutskott uttryckligen beslutat (2/2014) att festtraditionerna är en del av den finländska/åländska kulturen och att det också är bra att invandrare får bekanta sig med vår kultur. Man preciserar ytterligare att fast det ingår psalmer eller ett julevangelium så gör det inte festen till religionsutövning.
Besök i julkyrka är däremot religionsutövning, men det råder inget utövandeförbud. Det som krävs är att besöket planeras utifrån principen om positiv religionsfrihet där vårdnadshavarna informeras i god tid så att dessa kan besluta om barnens deltagande eller inte. Daghemmet eller skolan skall då ordna parallell verksamhet för dem som inte deltar. Finns det en vilja så finns det en väg!
Tycker att barnomsorgen i Mariehamn valt en märklig väg genom att som bevekelsegrund för sitt beslut i svepande ordalag åberopa grundlagens 11 §. Det skulle varit mera klädsamt om man sagt att Mariehamns stads beslut inte beror på grundlagen utan på Mariehamns stad självt och lyft fram de verkliga orsakerna såsom brist på budgetmedel, personalbrist eller allmänt ointresse.
Det är dock tröstande att i samma artikel läsa skolornas bildningsdirektör Kjell Nilssons kommentar att, skolorna fortsätter som tidigare med julkyrka och att de elever som av religiösa skäl eller andra skäl inte kan eller vill delta stannar på skolan med en pedagog.
Helt i linje med tillämpningen av den positiva religionsfrihetsprincipen.
För generationer av ålänningar har julkyrkan varit ett positivt inslag i vardagen. Det har också blivit allt viktigare att julen får en anstrykning av kultur, och inte bara kommers!
Olof Widén
