DELA

Barn och unga som skapande individer

Visste du om att det finns planer på att ytterligare skära ner på praktiska och konstnärliga ämnen i skolan? De ämnena som främjar det skapande och den kreativitet som så väl behövs, när skoltiden är över. De ämnen där det finns en fantastisk möjlighet att öva upp sin sociala förmåga. De ämnena där den skoltrötta, faktatrötta, teoretisk ointresserade skoleleven får en chans att lysa, och på det sättet stärka sitt självförtroende. De ämnen som kan skapa intresse för ett alternativ till att ägna sin fritid till att stirra på en dataskärm.
Skapandet och viljan att förstå och lära, sig är drivkraften för all inlärning. Skapandet är motorn. Människan är en skapande individ, och när hon får använda sin kreativitet, smittar det av sig på alla områden. Vi behöver stärka människans inre så mångsidigt som möjligt för att stimulera till nyfikenhet och kunskapstörst, vi behöver stöda grunden för inlärning, den kreativa potential som konstämnena och det praktiska ämnena kan frigöra.

Konst, musik och drama, slöjd och hemkunskap betraktas idag som något för de specialbegåvade. Är du duktig på att måla, så målar du och stöds i bästa fall till det. Anses du vara musikaliskt begåvad så anmäls du till kurser och institut och stöds i bästa fall i din strävan. Vill du spela teater söker du dig till en teaterklubb. Vill du snickra eller handarbeta kanske du har en duktig farmor eller farfar som har tid att lära dig att slå i spiken som blir krokig på första försöket eller som inviger dig i stickningens mysterier. Med tur har du föräldrar som involverar dig i matlagningen så du inte är så hjälplös när du flyttar hemifrån att du på sin höjd kan slänga in en pizza i mikron. Med tur får du yttre stimuli för din inre vilja. Lätt blir det: åt dem som redan har, skall varda givet. Musikinstitut och konstskolor gör ett jättefint jobb. De är dock till för de redan frälsta och de redan duktiga, de som upptäckt sin egen potential – eller vars föräldrar gjort det.

Vad med lilla Pelle som inte kan sjunga? Skall han få möjlighet att öva upp sin förmåga eller vill vi tysta honom för resten av livet? Vad med mig själv som uppfattar mig som oförmögen att rita mer än en klumpig streckgubbe, och en dag finner mig njuta oerhört av att använda akrylfärger och målar en fin fé åt mitt gudbarn, trots att jag inte kan, egentligen, tror jag. Eller ”vet” att jag inte kan ta tre danssteg utan att glömma det första, men med hjälp av en inspirerande lärare plötsligt deltar i en föreställning i modern dans och klarar det. Hur hade mitt liv sett ut om jag inte som 14-åring varit tvungen att välja mellan bildkonst och musik? Jag valde det som var lättare för mig och där andra ansåg mig vara begåvad. Och följaktligen övade jag inte upp det som inte föll sig naturligt med en gång.

När ett barn i dagens skola har problem med att läsa och skriva, kallas det dyslexi, och stödundervisning anordnas. När ett barn i dagens skola inte kan räkna, ordnas stödundervisning. När ett barn i dagens skola inte klarar sig så bra i ett skapande ämne, klappar man det på huvudet och säger att det inte är så viktigt. Det hör till grundfärdigheterna i vårt samhälle att kunna läsa, skriva och räkna, men jag hävdar att det är människans grundläggande drivkraft att skapa och att lära sig.
Ett litet barn härmar och lär sig helt för egen maskin, med egen viljekraft, både grundläggande färdigheter som att gå, prata och tänka och de mest komplicerade saker. Det lär sig de viktigaste grundfärdigheterna helt själv. Det lär sig sociala färdigheter. Det vill lära sig. Det vill hela tiden, och övar och övar. Det fångar upp alla impulser i sin omgivning, och beroende av vilka impulser som bjuds formar det sin personlighet, sin självuppfattning och sin uppfattning om vad som är viktigt. Sin värdegrund. Hurudana barn vill vi vara med och dana? Hurudana värden vill vi att de barn som om några år formar vårt samhälle skall ha?

Reagera, du som kan relatera till mina tankar! Ring din politiker! Har du barn i skolan, fråga din rektor hur han/hon tänker? Åland har egen lagstiftning i skolfrågor. Låt oss utnyttja det!
Lena Svartström