DELA
© Nya Åland

Ballonger och pannkakor

Det är ju inte förbjudet att tänka innan man talar ens om man råkar vara polismästare på Åland. Den reflektionen är omöjlig att inte göra efter onsdagens faktiskt ganska harmlösa men viktiga ballongprotest på ryska konsulatets gallerstängsel. I ett illa övervägt uttalande i Ålandstidningen hävdade den åländske polismästaren Teijo Ristola att skallen antagligen är ”ganska tom” på de som hade mage att fästa färggranna ballonger i stängslet som skiljer konsulatet vid Esplanaden från verkligheten. Polismästaren var av allt att döma uppbragd över ballongtilltaget och jämställer det med jag vet inte vad.

För att sätta stopp för liknande attentat i framtiden beordrar han därför sina mannar att i fortsättningen hålla platsen under sträng bevakning. ”Det här är ingen lek. Vi tar det mycket allvarligt”, sade Ristola, årets polis och allt men tydligen utan förmåga att genomföra ens den enklaste riskbedömning. Själv tar jag mig för pannan då jag trodde rötmånaden var över efter beslutet att skicka ut en polispatrull för att lösa en tvist om en Ålandspannkaka tidigare i somras. Jag hoppas alla kvinnor och barn och för den delen män som utsätts för våld av olika grad hanteras med lika stor beslutsamhet som Ålandspannkakor och färgade ballonger.

Teijo Ristola borde ta sig en funderare kring hur sakers tillstånd kan och ska uttryckas. Kanske borde han tänkt på hur homosexuella människor i Ryssland förnedras, torteras, hånas, anklagas, straffbeläggs, förbjuds och i allt väsentligt berövas sina av Förenta Nationerna fastslagna rättigheter. Kanske kunde han tänkt på att protesten var just en markering mot att ett land som låtsas vara civiliserat egentligen ägnar sig åt barbari. Att klassa människor olika beroende på vem de väljer att leva med är en kvarleva från en tid som tack och lov är förbi på de flesta andra platser. I dag begriper alla förnuftiga människor att i livets självklarheter ingår möjligheten att leva tillsammans med precis vilket kön man vill och att samhället ska behandla alla par exakt lika. Fast inte i Ryssland där medeltidens skramlande kättingar och flimrande soteldar utgör vägen och ljuset mot framtiden.

Och om det verkligen är så att stängslet vilket blev målet för ballongattacken befinner sig på ryskt territorium, varför plockade i så fall den åländska polisen bort ballongerna?! Inte stod det väl i den nya polislagen att polis.ax numera äger rätt till ingripanden i andra länders angelägenheter? Konsuln hade absolut inte fått något fel av att själv ta ner protesten och rentav samtidigt ta sig en funderare på varför folk engagerar sig i hans lands tillkortakommanden. Frågan om HBT-rörelsen är nämligen ingen sak bara för Ryssland. Frågan om mänskliga rättigheter får aldrig stanna innanför ett lands gränser. Tack vare ett internationellt engagemang har apartheidregimer fallit samman, diktatorer störtats och demokrati på riktigt skapats. Rysslands sak är därmed inte svår, utan vår. Så länge människor diskrimineras ska omvärlden stå bredvid och hojta att eländet måste upphöra.
Jörgen Pettersson